Jag tänker börja ed att skryta lite! Tentan jag skrev på ett och ett halvt-två dygn under svåra plågor klarade jag...med glans. Jag fick VG på den och 48 av 50 poäng. Jag kan ju i ärlighetens namn inte säga annat än att jag är väldigt nöjd och glad över att jag klarade det så bra som jag gjorde!

Idag har jag varit iväg till grannstaden och fikat med en av mina kusiner, Ann-Louise, det var mycket roligt och trevligt! Ganska märkligt att vi inte umgås mer än vad vi gör när vi ändå är så lika på alla möjliga vis och kommer så bra överrens. Men det är kanske just så, vi har massor som pågår i våra respektive liv och fyller tiden för oss. Vi är väl så lika att vi inte har behovet av att hålla koll på varandra utan vet att den andre finns där. Det är i och för sig ganska skönt. 

Jag var hos läkaren idag igen. Orsaken var att jag fortfarande har ont i min bröstkorg. Idag fick jag en ny diagnos på vad det kunde vara, någon slags märklig inflammation i...hm...övergången mellan brosk och revben? Benfästena? Något sådant kallade hon det i alla fall. Man vet tydligen inte vad det beror på att det uppstår och det varar i 6-8 veckor (under behandling gissar jag?) och kan återkomma i perioder. Nice va? Så, eftersom jag INTE fått behandling från början, det är redan...femte veckan tror jag som jag går med detta, så får vi väl se hur lång tid det tar innan det går över och lägger sig. Den här gången fick jag i varje fall medicin, anti-inflammatoriskt. Så, alltid något positivt!

Jag har haft en härlig dag tillsammans med rara lilla Sadiya! Lunch, fika och lite galenskap, som vanligt ;)

The Ugly

The somewhat better

And of course, a retard ;) (the one to the left, or...?)

Puss på dig gumman! Tack för idag!

Hihi! Klagomål på att jag är kryptisk? Shit va gulligt =)

Att skriva på det viset är för mig ett sätt att själv förstå vad som pågår. Att vinkla det på nya sätt och se det från andra perspektiv och sammanhang. Jag ska skicka ett sms till dig och var trygg i att jag säkert kommer babbla om det imorgon ;)

För tillfället sitter jag och läser om politisk antropologi, ska snart iväg till jobbet och idag köra två vändor till Gbg. Det blir gött med lite cash!

Imorgon kommer hela högen (så när som på vår lillebror) av syskon och vänner, det ska bli roligt och trevligt. Förra helgen hade jag också party, mycket kul!

En trevlig vecka har det varit. En lugn, trevlig, utvecklande och skön vecka. Jag trodde huvudet skulle vara mer fullt av tankar och funderingar, av ångest än vad det är men...nej. Jag känner mig lugn. Saker får ta den tid det tar och det är verkligen skönt. Oavsett vad det kan tänkas leda fram till annat än personlig utveckling.

Livet är inte svart eller vitt, livet är inte upp eller ned, livet är allt. Allt på en gång i en stor mix av färger som man inte vet hur man ska måla med. Det kan sluta som ett mästerverk eller sluta med att man får börja om från början. Börjat om har jag gjort, jag har mästerverket kvar att skapa och en dag hoppas jag på att kanske få lov att lyckas med det. Kanske vet man inte att man skapat det förrän efteråt? Kanske förstår man det aldrig?

Huvudet snurrar runt, runt, runt. Allt går i vågor fram och tillbaka. Ångest, panik, sorg och oförståelse. Hur ska inte då de närmaste må?

Idag, idag, idag...fick jag faktiskt csn! Härligt! Underbart! Jag firade det hela genom att inte äta mutrötter (morötter, men visst borde de heta mutrötter? Man mutar ju alltid med, eller lockar med "en morot" att kämpa efter!?) och vitkål, utan köpte banne mig lite underbar sushi! Det var väldigt längesedan jag åt det, så det var verkligen så fantastiskt gott! Detta var ju en fin avrundning på en i övrigt ganska bra dag också. Jag fick ut förra tentan och det var en bra föreläsning. Jag tror att det kan bli en bra och spännande kurs! Vår föreläsare är underfundig, rolig och vad man skulle kunna kalla mysig. Lite så där...jag vet inte... "pappa-mysig", kan man säga så? 

Några av mina böcker kom idag, ska hämta ut dem imorgon. Naturligtvis så ingår inte den boken i detta paket som jag ska ha läst ur till nästa vecka...men men, jag har väl överlevt värre saker kan jag tro. Jag fick meddelande om att de skickat ut även den här boken i alla fall så jag bör väl få den tidigt i nästa vecka hoppas jag!

"Political Anthropology", det ska faktiskt bli spännande! Den här kursen handlar om Världsbilder, makt och försörjning. Det ska bli roligt att få lite mer teorier och idéer att liksom "hänga upp" saker i. Inte för att världen kanske går att förklara i teorier utan för att den västerländska vetenskapliga inriktiningen, som verkligen brukar göra sitt yttersta att strukturera allt och klämma in det i vackra fack som går att stapla och implimentera på allt, överallt, alltid. Så, kanske inte alltid så mycket för att förstå den verkliga världen utan för att förstå den akademiska synen på den. Det behöver absolut inte vara något negativt, om det bara vore så, så skulle det förmodligen inte finnas någon vetenskap alls. Ja, okej då, efter mitt ganska kritiska tidigare inlägg, så visst, några poänger kan vetenskap ha. Sedan finns det många olika typer av vetenskap, icke att förglömma!

Det är ganska fascinerande, alla de olika sätt ett samtal kan avlöpa på. Alla de olika vändningar samtal kan ta och vilka insikter, bra som dåliga, stora som små, man kan få av det. Den snabba värld vi kallar "information och tjänstesamhälle" formar vår världsbild och livsvärld på sätt som skrämmer slag på mig. Hur kan man ens kalla sitt samhälle för ett "information och tjänstesamhälle"? Hur skiljer sig det västerländska samhället från något annat samhälle på den punkten? I vilket samhälle finns det inte någon information? I vilket samhälle finns det inga tjänster? Finns det inte någon information i Anderna? Finns det ingen information på Grönland? Amazonas? Kalahari? Finns det inga tjänster i Mongoliet? Vad lägger vi egentligen i dessa ord? Information är väl alltid information oavsett om vi kallar den visdom, legender eller vetenskap? Vem kan värdera dem? Hur kan något vara mer värt än det andra? Visdom och legender har ett djup. De kan ha filosofisk klangbotten. Vetenskap är djup när vi kan räkna atomer på nano-nivå. Vetenskap är insiktsfull när vi kan ställa upp tabeller och statistik. Vetenskap är alltid tillgänglig att vrida på. En legend är inte den samma om du vrider på den.

Vad menar vi med tjänster? Vad är en tjänst? "Vill du göra mig en tjänst?" "Jag har fått den här tjänsten." "Dessa tjänsterna står till förfågande." "Jag är tjänsteman." Det är vitt skilda saker.

Ett samhälle där vetenskap inte sätts som höjden av kunskap och infromation per automatik och där tjänser kan betyda att man hjälper varandra, inte något man tar betalt och skor sig på, det skulle jag nog tycka vore ett trevligare samhälle. Inget ont om vetenskap, ändock att sätta den först och kalla det logik? Kalla det sanning. Mena att det är satt över visdom och legender. Att kunskap som inte är baserad på vetenskap är mindre värd, hur kan man säga så? Bevis, fakta, presenterat i snygga rutor, gärna perfekt kvadratiska. Det är kunskap! Man menar att "vetenskap är opartisk". Hur kan den vara det när det är människan som sätter diskursen för det som ska undersökas? En människa, hur mycket hon än tror det, kan aldrig vara opartisk. Vi kan kämpa efter det, sträva efter det. Jag tror dock att det ligger mycket i detta att "visast är den som vet, att han inget vet". Mest opartisk är den som vet att man aldrig kan vara helt opartisk. En människa med en sådan insikt kommer alltid vara öppen för och inse att det egna sättet att se saker inte behöver vara det rätta och att det av nödvändighet inte är det enda. Första steget att bekämpa sina fördomar är att inse att man har dem, i detta precis som i allt annat, måste man bli uppmärksam på sina brister för att kunna börja göra något åt dem. En kultur som livnär sig på andra människors tankesätt. På andra människors rikedomar. Vill jag ingå i en sådan? Vill någon egentligen ingå i en sådan? Vem kan ändra på det om inte de som anses tillhöra den? Kultur är självklart inget statiskt eller något som går att avgränsa, jag har ett allt för relativistiskt och dialektiskt synsätt på världen för att tro det, det innebär också att jag tror att det inte behöver vara omöjligt. Att mena att kultur skulle vara statiskt och avgränsbart skulle för mig innebära att förlora hoppet om mänskligheten och det vill jag inte. Jag tror att vi kan mer än vad vi själva tror. Jag tror att vi behöver bli modigare. Att vi behöver lära oss att se varandra och se vår omvärld med mer respekt och kärlek. Jag tror att vi kan alla dessa saker för det finns faktiskt människor i vår värld som redan gör det, även om de snabbt minskar i antal, som offer för ett väldigt aggresivt tankemönster som i stora drag går ut på att man ska äga så många prylar som möjligt för att vara lycklig och som dessutom är mycket skickliga i talets konst. Det kanske är tid för dessa påstridiga, högljudda, stensäkra, småsinta och sinnesmässigt låsta människor att sitta ned och lyssna på vad den lilla rösten har att lära oss? Innan den helt försvinner och aldrig mer går att återfå. Det finns individer ur det som kallas det västerländska samhället som inte tänker likadant som den stora massan. Hur reagerar vi kring dessa? Med oförståelse, kanske till och med, med rädsla. Har de riktig otur så kanske de anses vara mentalt oförmögna på något vis, kanske sjuka? Eller så tänker vi på dem som "lite udda" kanske som "skrockfulla" eller något annat som vi lägger en negativ laddning i eftersom det inte är helt socialt accepterat.

Är det så jag vill ha det? Nej, det vill jag faktiskt inte. Jag tror i ärlighetens namn inte att det är många andra som skulle skriva under på något sådant heller.

Ska vi försöka öppna våra sinne för ett annat sätt att tänka? Öppna oss för tanken att vi kanske inte vet allt, inför tanken på att någonstans måste vi börja.

Börja med dig själv. Börja med att möta dina medmänniskor med ett leende. Det kostar dig inget men kan betyda allt för människan du möter.

"Möter du en människa utan leende, ge henne ditt"

Inget är som väntans tider påstås det ju...men vem har bestämt hur länge de där väntans tider ska fortgå och hur fan ska det kännas? "Inget är som" blablablaaa! Klockan är snart halv tre. Tentan skulle vara inne senast kl 12 idag, jag skickade in min kvart över åtta i morse. Jag trodde att, som senast, så måste  jag ju höra något från min lärare runt tolv-tiden när han kollat upp sin inbox för andra som säkert ska skicka in sin tenta. Jag har ringt hans kontor så många gånger att jag tror hans kontorsgrannar blir idioter av ljudet av en telefon som går varm utan att någon svarar i den. GAH! Hur länge ska jag behöva vara nervös för det HÄR då? Typiskt mig, typiskt mig...Ta dig i Röven Rensvind!