27 Juni

Hostel Palacio Real hade en otroligt lyxig frukost! Det fanns youghurt, till, vad jag tror i alla fall, allas lycka. Det var fantastiskt väder i Cusco, solen verkligen strålade! Vi var några stycken som tog oss en promenad upp till borgen, Saqsaywaman, som ligger uppe på en höjd ovanför staden. Det är helt makalöst vilka stenkonstnärer dessa människor var. Du skulle inte ens kunna få en liten pappersbit mellan stenarna. Stora block är det dessutom. Det är verkligen makalöst att se som sagt!

För min del var det faktiskt lite egentid som gällde sedan, jag satt med en härlig kopp kaffe på den stora trappan nedanför katedralen vid Plazan och bara njöt av solen och av att titta på människor som rörde sig åt alla håll. Lyssnade på taxibilarna, för det mesta av modell asgammal Daewoo med de mest fruktansvärda egenhändigt installerade ljuden till tutorna. Förskräckligt! Det är verkligen en av de största skillnaderna mellan Sverige och egentligen de flesta övriga delarna av världen skulle jag tro, ljudvolymen på gatorna. Människor som skriker och gapar, biltutor som konstant för väsen därför att någon står ivägen, för att de blev kö och alla genast måste tuta i tron om att det hjälper, för att signalera till folk att "min taxi är ledig", för att berätta att man kommer runt i en skarp kurva så "you better keep on your side of the fucking road", eller bara rent socialt, tuta lite för tutandets skull och för att det är en så djupt rotad vana att det går på rutin.

28 Juni

Den här dagen vinkade vi av nästan hela gruppen som gav sig av för att påbörja sin vandring på Inkaleden. De var ganska exalterade hela bunten! Inte så konstigt!
Jag och gruppens yngste passagerare gav oss av på egna äventyr...vi stack iväg på Rafting!!! Forsränning alltså! Det var helt sanslöst jävla skitroligt ska jag be om att få berätta! Mitt sällskap var helt över sig av lycka och fullkomligt lyste av lycka där han satt längst fram i vår båt och paddlade för glatta livet!

Okej, ja, jag är ledsen, det börjar bli ett litet tag sedan nu som det faktiskt begav sig. Det är ju så mycket att göra hemma så...ja...det där med att hinna skriva är svårt nu också. Det har bara varit jobb, jobb, jobb sedan jag kom hem. Jobb och stuff to do!

Nå väl...wFör att fortsätta så smått i rätt tidslinje så har vi vid detta laget anlänt och se dagen gry över den;

25 Juni

Vi befinner oss i Puno. Dagen efter midsommaraftin var för en del...lite seg till att börja med. Jag hade laddat med bamyl och resorb redan kvällen innan och kände mig rätt okej ;)

Vi blev upplockade utanför hotellet och skjutsade ned till hamnen för att där åka ut till Vassöarna ute på Titicacasjön. Med en guide som fullkomligt dröp av cynisk humor kom vi ut till Vassöarna där folk stod uppradade för att möta oss. Det var kul att se men det var väldigt...turistigt. Men jag förstår dem samtidigt. Det är verkligen uppbyggt för att ta emot turister. Det finns fortfarande de som bor och lever på det traditionella viset, det klart att man inte vill ha folk invanderandes överallt för att glo när man sköter sitt liv. Det är egentligen ganska smart att då istället fixa ett par ställen och ta alla turister till dessa ställen så att de andra får vara ifred. Det blir ju dock som det blir då, men visst var det kul!
Jag kommer heller aldrig att glömma hur djupt vattnet var där vi befann oss. 14 meter var det. Vi fick alla gissa innan grabben mätte djupet, jag gissade på 15 meter. Ingen gissade på 14 meter, vilket innebar att jag faktiskt vann, då min gissning låg närmast sanningen. Ja, jag säger vann för det var visst en tävling....Vad jag vann undrar ni? Hm...ja...Först erbjöd de mig en TORKAD ANKA, verkligen en torkad anka! Den såg helt förfärlig ut! Jag gömde mig i min tröja och kved av skräck inför tanken på att behöva ta i den. Alla gapskrattade av förståeliga skäl åt mig :P Det var säkert ett skämt dock....eftersom....

Den stackars guiden och grabben istället kom fram med ett halsband till mig! Grabben hängde det runt halsen på mig, gav mig en puss på kinden, vilket höll på att få mig att totalt flippa när jag nu redan var lite uppjagad efter det här med ankan, när sedan guiden sa "and now you are engaged!" så fick jag frispel och ropade "I'm married!". Och ja...det är väl klart att jag fattar att guiden skämtade men..ja...situationen var så bisarr! De där mojitosen kanske spelade sin roll fortfarande trots allt ;)

Efter den korta föreläsningen och uppvisningen av kulturen ute på öarna så åkte vi på en liten båttur på en vassgondol eller vad man ska kalla dem, vilken några ur gruppen precis hjälpt till att sjösätta, jungfruturen var det! Titicacasjön låg stilla och spegelblank.

26 Juni

Vi lämnade Puno tidigt denna söndagsmorgon. Vi tyckte att det var bäst så, med tanke på hur oroligt det var i Juliaca och visst var i Puno också, även om vi lyckats missa att se något speciellt i Puno. Vi hade tydligen tur också, för senare på söndagen hade de stängt ned och spärrat av Puno och evakuerat turister däifrån och till Juliaca som precis typ öppnats, till flygplatsen där för att flyga folk därifrån.

Vi tog vår trogna Pelle och begav oss mot Cusco denna tidiga morgon som sagt, medan Puno fortfarande sov. Benny körde genom Juliaca. Det såg ganska...brutalt ut. Brända däck, slaktade får, glas, stenar, grus, sopor och folk överallt. Efter att vi passerat Juliaca så tog jag över ratten och fortsatte så mot Cusco. Det låg stenar, gruslass och halva vägen till Cusco som jag fick lov att slingra mig fram mellan och klättra över. Jag vet att orsaken är tragisk men...det var kul med en liten utmaning!

På kvällen nådde vi fram till Cusco som helt klart var min favoritstad på hela resan! WOW! Vilken helt supermysig stad! Enormt vacker!