Jag lyssnar mycket och gärna på musik. Jag har dessutom för ett par månader sedan börjat lyssna mycket på radio, främst P3 faktiskt, jag blev så trött på all reklam och och på att de alltis spelar samma låtar om och om igen i kommersiella kanaler. Det är så tröttsamt när man sitte rdär i bussen och det bara vrålar reklam när jag vill lyssna på något bra. Så, P3 har det som sagt blivit mycket. Detta har också gjort att jag blivit "utsatt" för musik jag normalt inte brukar lyssna på, då min musiksmak visserligen är mycket blandad men jag brukar inte leta efter artister som Kristian Anttila, Johnossi och Melissa Horn. Det är inte min typ av musik...men...jag är ett stort fan av texter också och det är just dem jag har fastnat för i dessa fall. Horns "Falla fritt" är något av det vackraste jag hört på länge, Petters "Du gör min dag" är också ett exempel på en underbar text. Anttilas är så...jag vet inte..äcklig men fantastisk! Jag älskar bildspråket han använder sig av i "Världens snuskigaste man". Jag kan inte hjälpa det, jag blir helt lycklig när jag hör den! "Själen animal"...ja, så känns det ibland. Precis som Horn säger så ska det "finnas tid att älska fritt" och när jag får det, då "gör du min dag"

Egentligen så ska jag skriva tenta, jag ska strax återgå till det för att sedan sticka iväg och jobba kväll/natt men jag kom att tänka på uttrycket "hård som flinta".

Hård som flinta? Flinta är i sanning hårt men ändå skört. Beroende på hur man behandlar det. Vad menar man egentligen med att någon är hård som flinta? Att man är hård...men att du bara kan krossa det en gång och resultatet blir sylvassa stenskärvor, du kan inte laga det, det går aldrig att foga samman. Är det förstört så är det och passar du dig inte kan du skära dig på det. Flinta är hårt men det går lätt flisor ur det om man behandlar det oförsiktigt. Hm...jag undrar lite vad jag är ute efter i min tankegång egentligen...? En människa kan vara hård men kanske bara till en viss punkt eller är hård som självförsvar men att man lätt kan slå flisor ur en människa eller rent av krossa en människa och endast få sylvassa flisor som den attackerande parten inte kan skydda sig mot? Hm..ja...Jag får klura lite mer på detta tror jag.

Tro gör man i kyrkan, vissa saker kan man aldrig veta, det man inte vet tror man sig veta vilket leder tillbaka till kyrkan, så, jag vet att jag inget vet och jag vet att jag aldrig kommer få veta något, det är ingen idé att tro, man blir bara besviken när man inser att man trodde sig veta något man ändå inte visste. Å andra sidan, innebär det också att man aldrig vet allt och därmed kan bli positivt överraskad, så länge man låter bli att tro något om vad man kan vänta sig. Det vet du ändå inte. Så..."visast är den som vet att han inget vet"?

Det blir lite "carpe diem" över det hela, det behöver väl inte vara något dåligt?

Det hjälper inte att sörja över något som "kunde ha varit". Om det hade varit möjligt så hade det väl varit så? Du trodde att du visste men det gjorde du inte. Livet tar en annan bana än den man trodde var möjlig, nya möjligheter kan plötsligt öppna sig framför dig som ett enormt fält en underbar vårmorgon vilken solen låter överflödas med gyllene omfamningar och ingjuter kraft och livsmod i allt liv. Att tro att man vet något gör att man låser sig till det man tror sig veta och ser inte att man inget vet. Ser inte att det finns en annan väg, en väg som kanske är bättre och att man kan följa den, innan vägen man för ögonblicket följer tar ett abrupt slut och du tvingas in på en annan bana du inte var förberedd på eftersom du inte insåg att möjligheten fanns.

Så det så! Jävlar i det sa Polaren Pär! Hahahaha! Att bestämma sig för saker och sedan köra på det. Yupp, det är fan nice alltså! Plötsligt blir livet underbart och jag känner mig på ett strålande humör! Beslutsångest, vilken skit!

KLART Å BETART! This way or that way, my way's the highway! :D

Låt oss byta perspektiv och se ur en annan vinkel. Jag ska försöka med det. Jag brukar vara ganska duktig på det till och med. Nu är jag less på allt i hopa och vänder det ryggen, nu är det nog! Nu jävlar, nu räcker det. Nu ska jag styra stegen dit näsan och hågen färdas. Kan bli bra spännande detta =)

Så...Fuck you I won't do what you tell me!

Ja...två gånger på inte allt för lång tid så har jag hört av ett par vänner att det där med självfötroende...kan det inte vara så att man kan ha det inom olika områden eller på olika nivåer? Jag tror nog att det kan vara så. En del saker tvekar jag inte ett ögonblick på att jag klarar av eller duger till medan det inom andra områden knappt existerar något sådant självfötroende alls. Det räcker med minsta tvekan eller oklarhet eller ja, vad som helst för att slå omkull eller helt utradera något då. Irriterande kanske men icke desto mindre sant.