Huvudet snurrar runt, runt, runt. Allt går i vågor fram och tillbaka. Ångest, panik, sorg och oförståelse. Hur ska inte då de närmaste må?

Idag, idag, idag...fick jag faktiskt csn! Härligt! Underbart! Jag firade det hela genom att inte äta mutrötter (morötter, men visst borde de heta mutrötter? Man mutar ju alltid med, eller lockar med "en morot" att kämpa efter!?) och vitkål, utan köpte banne mig lite underbar sushi! Det var väldigt längesedan jag åt det, så det var verkligen så fantastiskt gott! Detta var ju en fin avrundning på en i övrigt ganska bra dag också. Jag fick ut förra tentan och det var en bra föreläsning. Jag tror att det kan bli en bra och spännande kurs! Vår föreläsare är underfundig, rolig och vad man skulle kunna kalla mysig. Lite så där...jag vet inte... "pappa-mysig", kan man säga så? 

Några av mina böcker kom idag, ska hämta ut dem imorgon. Naturligtvis så ingår inte den boken i detta paket som jag ska ha läst ur till nästa vecka...men men, jag har väl överlevt värre saker kan jag tro. Jag fick meddelande om att de skickat ut även den här boken i alla fall så jag bör väl få den tidigt i nästa vecka hoppas jag!

"Political Anthropology", det ska faktiskt bli spännande! Den här kursen handlar om Världsbilder, makt och försörjning. Det ska bli roligt att få lite mer teorier och idéer att liksom "hänga upp" saker i. Inte för att världen kanske går att förklara i teorier utan för att den västerländska vetenskapliga inriktiningen, som verkligen brukar göra sitt yttersta att strukturera allt och klämma in det i vackra fack som går att stapla och implimentera på allt, överallt, alltid. Så, kanske inte alltid så mycket för att förstå den verkliga världen utan för att förstå den akademiska synen på den. Det behöver absolut inte vara något negativt, om det bara vore så, så skulle det förmodligen inte finnas någon vetenskap alls. Ja, okej då, efter mitt ganska kritiska tidigare inlägg, så visst, några poänger kan vetenskap ha. Sedan finns det många olika typer av vetenskap, icke att förglömma!

Det är ganska fascinerande, alla de olika sätt ett samtal kan avlöpa på. Alla de olika vändningar samtal kan ta och vilka insikter, bra som dåliga, stora som små, man kan få av det. Den snabba värld vi kallar "information och tjänstesamhälle" formar vår världsbild och livsvärld på sätt som skrämmer slag på mig. Hur kan man ens kalla sitt samhälle för ett "information och tjänstesamhälle"? Hur skiljer sig det västerländska samhället från något annat samhälle på den punkten? I vilket samhälle finns det inte någon information? I vilket samhälle finns det inga tjänster? Finns det inte någon information i Anderna? Finns det ingen information på Grönland? Amazonas? Kalahari? Finns det inga tjänster i Mongoliet? Vad lägger vi egentligen i dessa ord? Information är väl alltid information oavsett om vi kallar den visdom, legender eller vetenskap? Vem kan värdera dem? Hur kan något vara mer värt än det andra? Visdom och legender har ett djup. De kan ha filosofisk klangbotten. Vetenskap är djup när vi kan räkna atomer på nano-nivå. Vetenskap är insiktsfull när vi kan ställa upp tabeller och statistik. Vetenskap är alltid tillgänglig att vrida på. En legend är inte den samma om du vrider på den.

Vad menar vi med tjänster? Vad är en tjänst? "Vill du göra mig en tjänst?" "Jag har fått den här tjänsten." "Dessa tjänsterna står till förfågande." "Jag är tjänsteman." Det är vitt skilda saker.

Ett samhälle där vetenskap inte sätts som höjden av kunskap och infromation per automatik och där tjänser kan betyda att man hjälper varandra, inte något man tar betalt och skor sig på, det skulle jag nog tycka vore ett trevligare samhälle. Inget ont om vetenskap, ändock att sätta den först och kalla det logik? Kalla det sanning. Mena att det är satt över visdom och legender. Att kunskap som inte är baserad på vetenskap är mindre värd, hur kan man säga så? Bevis, fakta, presenterat i snygga rutor, gärna perfekt kvadratiska. Det är kunskap! Man menar att "vetenskap är opartisk". Hur kan den vara det när det är människan som sätter diskursen för det som ska undersökas? En människa, hur mycket hon än tror det, kan aldrig vara opartisk. Vi kan kämpa efter det, sträva efter det. Jag tror dock att det ligger mycket i detta att "visast är den som vet, att han inget vet". Mest opartisk är den som vet att man aldrig kan vara helt opartisk. En människa med en sådan insikt kommer alltid vara öppen för och inse att det egna sättet att se saker inte behöver vara det rätta och att det av nödvändighet inte är det enda. Första steget att bekämpa sina fördomar är att inse att man har dem, i detta precis som i allt annat, måste man bli uppmärksam på sina brister för att kunna börja göra något åt dem. En kultur som livnär sig på andra människors tankesätt. På andra människors rikedomar. Vill jag ingå i en sådan? Vill någon egentligen ingå i en sådan? Vem kan ändra på det om inte de som anses tillhöra den? Kultur är självklart inget statiskt eller något som går att avgränsa, jag har ett allt för relativistiskt och dialektiskt synsätt på världen för att tro det, det innebär också att jag tror att det inte behöver vara omöjligt. Att mena att kultur skulle vara statiskt och avgränsbart skulle för mig innebära att förlora hoppet om mänskligheten och det vill jag inte. Jag tror att vi kan mer än vad vi själva tror. Jag tror att vi behöver bli modigare. Att vi behöver lära oss att se varandra och se vår omvärld med mer respekt och kärlek. Jag tror att vi kan alla dessa saker för det finns faktiskt människor i vår värld som redan gör det, även om de snabbt minskar i antal, som offer för ett väldigt aggresivt tankemönster som i stora drag går ut på att man ska äga så många prylar som möjligt för att vara lycklig och som dessutom är mycket skickliga i talets konst. Det kanske är tid för dessa påstridiga, högljudda, stensäkra, småsinta och sinnesmässigt låsta människor att sitta ned och lyssna på vad den lilla rösten har att lära oss? Innan den helt försvinner och aldrig mer går att återfå. Det finns individer ur det som kallas det västerländska samhället som inte tänker likadant som den stora massan. Hur reagerar vi kring dessa? Med oförståelse, kanske till och med, med rädsla. Har de riktig otur så kanske de anses vara mentalt oförmögna på något vis, kanske sjuka? Eller så tänker vi på dem som "lite udda" kanske som "skrockfulla" eller något annat som vi lägger en negativ laddning i eftersom det inte är helt socialt accepterat.

Är det så jag vill ha det? Nej, det vill jag faktiskt inte. Jag tror i ärlighetens namn inte att det är många andra som skulle skriva under på något sådant heller.

Ska vi försöka öppna våra sinne för ett annat sätt att tänka? Öppna oss för tanken att vi kanske inte vet allt, inför tanken på att någonstans måste vi börja.

Börja med dig själv. Börja med att möta dina medmänniskor med ett leende. Det kostar dig inget men kan betyda allt för människan du möter.

"Möter du en människa utan leende, ge henne ditt"

Inget är som väntans tider påstås det ju...men vem har bestämt hur länge de där väntans tider ska fortgå och hur fan ska det kännas? "Inget är som" blablablaaa! Klockan är snart halv tre. Tentan skulle vara inne senast kl 12 idag, jag skickade in min kvart över åtta i morse. Jag trodde att, som senast, så måste  jag ju höra något från min lärare runt tolv-tiden när han kollat upp sin inbox för andra som säkert ska skicka in sin tenta. Jag har ringt hans kontor så många gånger att jag tror hans kontorsgrannar blir idioter av ljudet av en telefon som går varm utan att någon svarar i den. GAH! Hur länge ska jag behöva vara nervös för det HÄR då? Typiskt mig, typiskt mig...Ta dig i Röven Rensvind!

Jag sitter här hemma och är nervös. Har just skickat in tentan, utan att ha fått kontakt med min lärare ännu. Han ville ju just det, att man skulle ta kontakt med honom först. Så, ja, jag är nervös men jag har skrivit två mail och förklarat läget. Jag hoppas att han godtar det. Det är ju inte som om jag tigger om mer tid eller om att få skicka det via mail för att kunna sitta och skriva till 11:55. Jag har ju skickat in den NU.

hm, ja, jag kan bara hoppas antar jag!

You see me, like no one, saw me before

And this part terrifies me so

No one makes me free like you make me
I speak my mind, I'm honest and I'm cruel



-Ternheim

HA! Vem ÄGER? Vem REGERAR? Vem sitter hemma och har hybris över sin avklarade tenta? Vem har skrivit tentan på TVÅ dagar? MEE! ME!! ME!! Japp, jag fixade det! Jag gjorde och jag hoppas att jag lyckades med att kicka lite ass på vägen och skriva sjuk så in i helvete bra :D!

Den är klar, jag hoppas jag får godkänt. Jag tror det, så sjukt dålig kan den ju knappast vara och hittills har jag lyckats få godkänt på alla tentor jag gjort så jag hoppas på att jag håller trenden. Nu ska jag fortsätta ha hybris en stund och varva ned med en ångande het kopp te, ta mer smärtstillande om en stund och sedan somna med ett ganska gott samvete!

Jag vet, det gör jag verkligen, jag vet attd e finns de som har det så galet mycket värre än vad jag har det men just nu är jag bara TVÄRSUR! ARG! VAd är detta för en jävla dag? Vaknar, har skitont, som vanligt nu mer, lyckas få på mig strumpor, jacka och skor, plocka ihop en påse med tvätt och faktiskt bära ut den till tvättstugan där jag bokat en tid. Och vad SER jag? Jo, att någon DUM JÄVLA IDIOT har TAGIT min tvättid! Hur SVÅRT kan det vara?? Jag kanske inte skulle bli så här upprörd i vanliga fall men jag har inte kunnat tvätta på länge eftersom jag knappt har kunnat lyfta en satans kaffekopp. Idag var jag tvungen, ont eller inte och så går någon och TAR den?? HELVETE! Sedan fick jag nysattack och hostattack, sidan gör gruvligt ont nu, fixar nästan inte att snyta mig ens. Så det gör mig också förbannad. Jag ska skriva resten av tentan idag. Det fixar jag nog men fan alltså. Jag satte mig då så vid datorn, lindade in mig i värmedynan. Lyckas välta ut mitt kaffe som jag knappt hunnit smaka på över hela bordet...så nu har jag ännu mer tvätt....som jag INTE KAN TVÄTTA EFTERSOM NÅGON IDIOT TAGIT MIN TIIID! Nu ska jag visst nysa igen också, fan alltså, söv mig tills det är borta!