Böcker, metoder, teorier, perspektiv, analyser, idéer, revidering, ny faktasökning. Metoder, teorier, analyser, skriv. Ta bort. Skriv. Fundera. Svär. Ta bort. Resonera. Skriv. Formulera. Gör det igen. Ta bort. Läs. Fundera. Svär. Bli överväldigad av mängden information du behöver processa och förstå på kort tid. Inse och komma ihåg att jag har mer att göra än bara uppsatsen. Tacksam att jag insett tidigare att jag inte kommer hinna göra fyra kurser på en termin.

Sov. Om jag kan. Som en sten. Vakna tidigt. Gör om allt igen.

Skuldens krigare talar till dig. De som alltid använt sina bästa vapen - mot sig själva. De som anser sig vara ovärdiga att få välsignelser. De som tror att lyckan inte är till för dem. De som anser sig vara sämre än andra. De som sa till sig själva "vi förtjänar det inte".

De som fått uppleva hur de blir dömda av många i sin närhet och trodde att de som var många hade rätt. De som klandrat och dömt sig själva talar.

Straffa oss om vi är sådana varelser.

Om det är fel, så straffa oss för att vi är annorlunda. Straffa oss för att vi vågar drömma och tro på sådant som ingen längre tror på. Straffa oss för att vi vågar utmana det existerande, det som andra accepterar och som de flesta inte vill ändra på men straffa oss för att vi talar om tro och känner att vi helt förlorat hoppet. Vi talar om frihet men är fångna i vår egen skuld. Vi talar om kärlek men förnekar oss själva densamma.

Vi tillhör denna världen och världen är befolkad av våra fasor. Vi kommer att skriva vår skuld i sand och ökenvinden kommer se till att skulden skingras.
Låt våra händer bli starka och gör så att vi inte ger upp kampen även när vi känner oss ovärdiga att gå in i strid. Ge våra drömmar näring.

Visa oss vår kärlek till oss själva. Förmå oss att söka andras kärlek, även om vi är rädda att bli avvisade, även om hårda ögon och kalla hjärtan skrämmer oss - gör så att vi aldrig ger upp vårt sökande efter kärleken.

Måtte kärlekens eld växa i våra hjärtan.

Måtte förvandlingens eld glöda i våra handlingar.

Måtte renande eld förgöra all vår skuld.

Måtte rättvisans eld leda våra steg.

Måtte visdomens eld lysa vår väg.

Måtte elden aldrig släckas och låt oss bära den med oss.

Vi är Ljusets Krigare och stolta bär vi med oss ljuset. Det visade oss att vi varken är bättre eller sämre än de som såg på oss med stränga ögon.

//Coelho

Lyft blicken mot horisonten och låt din själ växa. Gör din värld större. Stirra inte i fjärran utan att se. Se, se horisonten, se träden, se bergen, se himlen, molnen, solen, månen och stjärnorna. De ingår alla i din värld. Du ingår i deras. Se människorna omkring dig. De är du och du är dem.

"Warriors of light always have a certain gleam in their eyes. They are of this world, they are part of the lives of other people and they set out on their journey with no saddlebags and no sandals. They are often cowardly. They do not always make the right decisions.

They suffer over the most trivial things, they have mean thoughts and sometimes believe they are incapable of growing. They frequently deem themselves unworthy of any blessing or miracle.

They are not always quite sure what they are doing here. They spend many sleepless nights, believing their lives have no meaning.

That is why they are warriors of light. Because they make mistakes. Because they are looking for a reason - and are sure to find it."

//Coelho

Igår var en lång men givande dag. Idag har varit en lång men givande dag. Jag hoppas att morgondagen blir givande även den eftersom jag redan vet att den kommer bli lång.

Igår var jag på YKB, det var en bra dag som bland annat handlade om hot och våld i arbetslivet.

Det som fastnade hos mig, som verkligen fick mig att reflektera, var när kursledaren läste upp en historia om en liten flicka som blev mobbad i skolan. Hennes farfar såg att flickan var ledsen och frågade varför. När hon berättat vad problemet var, att hon blev mobbad. Hans reaktion på detta var "vet du vad, du ska får en sköld av mig. En osynlig sköld som gör att det som de säger och gör mot dig inte når fram". Nästa dag kom hon hem och berätta att det hade fungerat! Hon frågade farfar lite försynt om det gjorde något att hon lånat ut sin sköld till Lisa? På ett utvecklingssamtal lite senare med flickans lärare frågade sagda lärare flickans far; "Jag har hört att hon fått en sköld av sin farfar? Kan jag också få en?"

När kursledaren läst det sista vände han sig till oss och sa: "Har ni någon sköld?"

Nej. Jag vet inte. Jag tror inte det. Ibland kanske? Det beror på dagsformen, hur jag mår, hur själen mår, så som Ann-Sofie pratade om. Man möter så otroligt mycket människor när man sitter där bakom ratten i så många av dygnets och veckans, månadens och årets timmar. Man träffar sanslösa mängder av människor, människor som ibland inte alltid är så trevliga och som gärna försöker göra saker som inte alls har med mig att göra till just det. Försöker göra händelser eller faktum till privata angelägenheter eller angriper mig som person. Låter sin ilska gå ut över mig. Låter besvikelse gå ut över mig. Låter stressen bli mitt fel. Så...självklart är det så att jag inte behöver ta saker så personligt, ofta gör jag inte det. Oftast kanske till och med. Men jag är ju inte mer än människa, det klart att jag blir arg och ledsen ibland över vad människor säger till mig eller försöker göra mot mig. Jag tar illa upp när människor försöker lura mig. När de försöker komma undan mitt avslöjande av deras buff genom att hota mig, eller kanske till och med försöker avskräcka mig från att alls säga något om sin uppenbara fuskbiljett genom att redan i steg ett se hotfulla ut och hoppas på att jag blir rädd och inte ska våga säga något om det. Ja, då tar jag faktiskt illa upp. Jag blir arg. Dessa, oftast ungdomar, ser det säkert inte så att de skulle vilja lura mig personligen, de vill lura vår trafikhuvudman (som de för övrigt tror att vi alla är anställda hos.......). De vill inte skicka iväg det där sms:et. Nu blir det hela lite komplicerat, i alla fall för mig. Så..okej...Jag ska inte ta det personligt men det är ju MIG de hotar eller grälar med. Det är ju i praktiken MIG de försöker lura även om det i teorin inte är det som människor är ute efter. Det står i våra taxehandböcker - som ett hjälpmedel för oss, att vi är inte skyldiga att ta betalt. Det innebär att jag kan fatta ett beslut utifrån situationen och för att undvika till exempel onödigt bråk eller annan fara, låta bli att ta betalt.

Detta har hänt, att jag har låtit bli att ta betalt, att jag medvetet backat, när det gått på människor och det hela börjar fullkomligt urarta när de vägrar betala (dock har det nog bara hänt 2-3 gånger av just de grunderna på de år jag kört- jag är envis som sagt...). Orsaken till att vi inte är skyldiga att ta betalt är just alltså den att vi ska ha möjligheten att skydda oss från och undvika onödiga risker. Det är ju trots allt inte värt att bli misshandlad för att de inte vill betala 27 spänn.Jag sätter mig dock skarpt mot alla de ungdomar som idag åker med falska sms-biljetter och tror att de ska komma undan med det genom att försöka hota oss förare. Jag tycker det är dålig uppfostran. Det är skitungar och det gör mig TVÄRFÖRBANNAD!. Om de upptäcker att det räcker att hota, argumentera och tjata lite så kommer snart ALLA att göra så...för "om nu DE inte betalar...varför skulle då JAG betala? " Det hela eskalerar till något ohållbart och definitivt, högst personligt eftersom de, på ett sådant litet ställe som detta, snart listar ut och snabbt lär sig vilka förare som det fungerar på. Det verkar dessutom som att det gör det. Varför skulle ungdomarna annars stå på sig och bli aggresiva och tycka att jag är ovanligt envis, elak och dum i huvudet, kalla mig hora och subba och alla möjliga andra tillmälen när jag inte böjer mig? Om nu inte föräldrarna lärt dem att alla ska betala för sig, ska ingen annan heller göra det då? Eller alla vet kanske att man måste betala? De kanske har en tävling sins emellan om det hela? Det kanske är en sport? Oavsett...Det är ju fint att vi har rätt att låta bli att ta betalt för att undvika farliga och hotfulla situationer men alltså...allvarligt...är jag den enda som blir förbannad av sådan skit?? Jag tycker att det känns som vårt medborgerliga jävla ansvar att se till att gemensamt upprätthålla moral och etik och se till att uppfostra de här ungdomarna och visa dem att man inte kommer någonstans genom hot och våld. Så länge vi inte säger emot så...då är ju faktiskt föregående mening fel och lögn. Då kommer man ju visst någonstans med våld. Vill vi ha det så?

Så nej...detta är ett exempel där jag nog inte har någon sköld. Det finns fler exempel inom arbetslivet där den nog tyvärr saknas eller där jag låter saker gå förbi den fastän jag inte borde. Där liksom i privatlivet. Jag antar att det är likadant för de flesta. Man kan inte skydda sig mot allt som gör ont.

Idag har jag varit i skolan hela långa dagen. Det har varit en givande dag som sagt där vi pratat ytterligare om religionsfenomenologi och vidare det kulturvetenskapliga paradigmet inom religionvetenskap. Det har gett mig lite, lite mer klarhet hoppas jag inför första handledarmötet imorgon!