Att blogga om resan visade sig vara en utmaning. Inte på grund av brist på saker, händelser eller upplevelser att förtälja om, och inte heller alltid på grund av brist på Internet, utan just pågrund av att det är så otroligt mycket som händer och sker så jag är helt trött och slut på kvällarna, som även de fylls med trevligt umgänge med gruppen som samlas för gemensam middag på någon restaurang. Utfallen av dessa restaurangbesök har varit väldigt olika, både fantastiska och….inte fullt så fantastiska. Men, allt inom sinom tid. Jag har ju inte lagt upp ett enda blogginlägg sedan vi lämnade Lima, så jag har en del att gå igenom. Jag ska försöka göra det så kronologiskt och mer eller mindre systematiskt som möjligt, även om jag egentligen vill berätta vad som hänt de närmsta dagarna så vill jag ju samtidigt få med alltihop, för min egen skull och för den som råkar tycka att det är roligt. Så…almanackan i högsta hugg…! Nu kör vi ;)

Fredag 17 Juni

Vi lämnade Lima på morgonen, inte allt för tidigt, för att bege oss till Nazca. Självklart var det Nazcalinjerna som var den stora grejen där! Vi anlände till Nazca, efter att ha stannat på vägen strax utanför Ica, på en bodega för att äta lite lunch. En bodega - alltså en vingård eller liknande. Det här stället tillverkade nationaldrycken - Pisco! Det är en starksprit gjord på vindruvor, här gjordes den enligt gammal tradition enligt vår guide som även glatt deltog i provsmakningen efter avklarad rundtur bland vindruvsplantor, trampbassänger, destillerianläggning och upptappning. Maten var god, vanlig Peruansk husmanskost. Ris, bönor, potatis, kyckling, majs och liknande i varierande former. Gott och enkelt. Inte helt kul för min mage men vad gör man?

Vi kom så till Nazca, i plockade upp en farbror i en rondell (typ, första rondellen på många, många, många mil, sedan….Ica tror jag nästan). Denna farbror skulle visa oss till det Hostel som vi skulle campa vid. Ja, alltså…vi campade på hans garageuppfart kan man säga. Benny backade snyggt in bussen, vi ställde upp gasolköken och jag och det första matlaget satte ingång att göra välkomstmiddagen ; Tacos! Köttfärsen, fem kilo, vilket visade sig vara allt för mycket men man lär så länge man lever, hade jag lyckats få tag på i Lima tidigt samma morgon. Ja, jag säger lyckats för, även om Lima är en riktigt stor stad med massor av affärer så hade jag begränsat med tid. Jag hade spanat in en affär dagen innan som jag visste hade köttfärs till bra pris och var öppet dygnet runt. Nära hotellet låg det också. Jag stack dit på morgonen medan Benny hämtade bussen, Pelle, och lastade in bagage och resenärer. Jag kom till affären, lite stressad, fram till köttdisken. Ingen köttfärs. INGEN KÖTTFÄRS ALLS!! Jag som skulle ha så mycket av det!! Jag pratade med tjejen bakom disken och fick fram vad jag ville ha genom stapplande spanska ord och mycket gester. Hon tittade på mig med ansiktet fullt av misstro… skulle jag verkligen ha FEM kilo? Det visade sig dock inte vara några större problem alls, hon skickade ut en kille på lagret eller vad man nu skall kalla det, till att mala upp fem kilo till mig. -Rapido, por favor! Fick jag fram, och visst gick det hyfsat fort =)

Till grönsaker och köttfärs, nachochips vald dryck, så gjorde ett par resenärer en av de godaste satserna av guacamole jag någonsin ätit. Min lillebrors recept är oslagbart, jag använde mig av nästan samma ingredienser men det blev nog inte samma mängder. Det spelar ingen roll, den var underbart god!

Vi sov i bussen allihop, Första natten i bussen med hela gruppen, det var allt lite spännande!

Lördag 18 Juni

Nya ljud. Folk sover överallt. Bussen gungar lite smått när folk vrider sig i halvslummer. Någon snusar lite lätt, någon snarkar lite. Det är fuktigt i luften. Det är dags att kliva upp. Alla ska upp tidigt, vi ska bli hämtade hela bunten för att åka till flygplatsen. Med tanke på den flygfärd som ligger framför oss, i små, små plan, fram och tillbaka, vänster höger, upp, ned…så har vi bara plockat fram frukt till frukost för den som vill ha. Benny, som skulle stanna kvar och pyssla om Pelle lite, utlovade en härlig brunch till den som inte var allt för åksjuk efter flygfärden och vars största åkomma istället var hunger efter den magra frukosten.

Allt tar tid här. Mottot tycks överlag vara; “min dräng har också en dräng”

Först ska man stå där och prata med någon som ska fixa ett moment, sedan skall du flytta dig några meter, för att antingen prata med en annan människa som ska fixa nästa moment, eller helt enkelt prata med samma människa som gått till ett annat bås tre meter bort för att kunna göra nästa moment. Så håller det på, det tar aldrig slut. Man får lära sig att helt enkelt flyta med. Det är ingen idé att stressa upp sig, det kommer absolut inte åstadkomma mer än att enbart du blir stressad och möjligen gör någon annan irriterad. Om jag minns tidsförloppet rätt så blev vi upphämtade 5:30, var på flygplatsen vid 6 och även om det fanns flera plan så var det ju också många fler än bara vår lilla grupp där. Jag tror inte de sista av oss, där även jg ingick, kom upp i luften förrän strax före 9 på morgonen. Flygturen tog en halvtimme och var helt…obeskrivlig. Det var helt otroligt att få se dessa Nazcalinjer som jag har hört om och läst om så länge. Vi studerade dem dessutom just precis i religionsvetenskapen, precis innan jag åkte iväg till Peru. Många av de platser vi har besökt och kommer att besöka har vi pratat om just precis, så det känns ganska otroligt att faktiskt se det, på riktigt! Dessa figurer var makalösa. Nästa svårt att ta in att jag faktiskt ser det och att de är verkliga, att det inte är inbillning. Mina kort på dem blev dock si sådär… Jag blev så åksjuk. Fy tusan! Upp och ned, skarp höger, skarp vänster, skarp höger, raaaakt fram. Och lite mer vänster och skarp höger. Ojojoj…jag var nog lite blek o nosen minst sagt när vi - äntligen - fick kliva ur planet. Ja, jag hade gärna studerat dem och alla de figurer som finns i området, som ju är mycket större än bara Nazca, en bra stund till, men när det kändes som om jag skulle vända ut och in på magsäcken och hela jag var kallsvettig och spak så kände jag att det nog trots allt räckte så…

Vi kom tillbaka till bussen där Benny enligt löfte dukat upp en härlig brunch som de flesta av oss glatt satte tänderna i. Lite softande vid poolen, försöka få datorn att fungera och lite matshopping innan det var dags för dagens andra, inte fullt så åksjukeframkallande utflykt. Vi skulle till Chaucilla, ett par mil utanför Nazca för att se på en arkeologisk utgrävningsplats. En begravningsplats med mumier från Nazcakulturen. Nazcakulturen är äldre än Inkakulturen, mycket äldre. Det är dessa mumier det finns bilder av på min facebook =) Mycket välbevarande med hår och tyger, hud, tatueringaroch i vissa fall till och med ögonen i ögonhålorna...

Det blev dock kraftigt vandaliserat, som vanligt är, av gravplundrare och mycket är förstört och borta. Det ligger mängder av benrester på backen, rakt i sanden, efter att gravplundrare helt enkelt bara kastat ut och iväg dem. Arkeologer har väl dock inte heller alltid gjort sig kända för att kunna bevara saker och mycket av de skador som finns och nedbrytningen av mumierna är på grund av dem och deras okunnighet.

Vi fick en mycket engagerad guide. Hon var duktig på att prata och få folk att lyssna, Hennes engelska var fullt förståelig ( det är inte alltid fallet.... "- Si, habla inglés" kan man få som svar och engelskan som sedan kommer är fullkomligt obegriplig...) Det var en bra tur och jag var mycket nöjd!

Kvällen spenderades av oss alla tror jag på hostelet, där vi vi verkligen gav personalen något att göra när vi allihop beslutade oss för att käka där. Det tog tt tag men sedan fick de upp tempot och levererade riktigt god mat!

Andra natten på bussen så hade tydligen hela Nazca bestämt sig för att det var "disco-night". Ojojoj vilket liv! Det var ytterst få av oss som lyckats sova något vidare, jag var inte en av de lyckligt lottade! Men...så är jag ju extremt lättväckt också :P

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

27 Juni   Hostel Palacio Real hade en otroligt lyxig frukost! Det fanns youghurt, till, vad jag tror i alla fall, allas lycka. Det var fantastiskt väder i Cusco, solen verkligen strålade! Vi var några stycken som tog oss en promenad upp till borg...

Okej, ja, jag är ledsen, det börjar bli ett litet tag sedan nu som det faktiskt begav sig. Det är ju så mycket att göra hemma så...ja...det där med att hinna skriva är svårt nu också. Det har bara varit jobb, jobb, jobb sedan jag kom hem. Jobb och st...

24 Juni, Midsommarafton   Vi lämnade Chivay för att ta oss vidare till Puno. Benny hade misstankar om att det kunde bli smått besvärligt eftersom det ofta, väldigt ofta, är demonstrationer av modell värre i området kring Juliaca och Puno. Fattiga...

22 juni   Morgonen för avfärd och vidare klättring upp i Anderna anlände med vackert väder. Idag skulle vi passera denna resans högsta pass, 4910 möh! Jag satt bakom ratten! Det var en helt underbar dag, det var härligt att köra. Det är en uppmär...

20 Juni   Det var inte bara min lillebrors födelsedag idag, det var även en passagerare som fyllde år. Lillebror blev 23, passageraren blev 30! Efter frukosten gav vi oss av mot Arequipa. Från 0 meter över havet klättrade vi upp till...2400 möh...