Sista kvällen i Lima. Idag har både jag och Benny handlat ännu mer mat och lite köksutrustning. Sopat rent bussen igen, fyllt på vatten, försökt sortera in varor så smart som möjligt... Jag lär andra på det tusen gånger! Jag hoppas att det vi behöver är med och att vi inte glömt något avgörande i alla fall. Man ser jävligt mycket kul, mycket gott och en hel del (vad jag tycker) märkliga saker i mataffärerna...det är en hel del amerikanskinspirerat, direktimporterat och halvfabrikat här. Det mesta helt fyllt av socker. Saker du inte trodde var möjliga att sockra är sockrat. Det finns också en hel del konserver som är proppade med klassiska amerikanska "rätter". Tillexempel böner och korv. Jag berättade om upptäckten för Benny ,

"-vet du vad jag såg i affären....? sa jag med rynkade ögonbryn. - Du vet sådan där amerikansk skit med bönor och korv i samma burk!

-Ja, svarade han mig lite uppgivet - Det finns mycket äääckligt".

Gruppen verkar glad och förväntansfull, det är jag också även om jag just nu mest är trött. MEN, jag skulle tro att lite härlig mat och en god natts sömn innan vi ska upp i ottan imorgon råder bot på detta trista tillstånd!

Imorgon kör vi mot Ica och fortsätter till Nazca. Där kommer vi ha en trevlig välkomstmiddag på kvällen, lite lagom festligt med tacos och den dryck folk väljer att ta med sig för att inmundiga =)

Dagen därpå ska tillbringas i Nazca med bland annat en flygtur över Nazcalinjerna....! Hur häftigt är inte de då??

Om tiden har gått fort nu, jag har ju redan varit på resande fot i en vecka, så kommer resterande tre veckor förmodligen gå än fortare. Dagarna har en förmåga att rusa iväg när man ser nya saker, när man rullar fram tillsammans med trevligt folk och hittar på roliga saker, när man möter nya utamaningar...jag älskar utmaningar! De utmaningar jag råkar på nu är definitivt nya!

Jag är lite nervös för hur jag kommer klara höjdsjukan måste jag säga...jag hoppas att jag klarar mig lindrigt.

Det är otroligt skönt att veta att Benny är så satans rutinerad och duktig på att fixa dessa resor. Det är banne mig inte mycket som får honom att lyfta på ögonbrynen eller bli bekymrad. "Äh..det fixar sig alltid, inga problem vet du" säger han på sin sjungande och iiiiiiiii-iga bohusländska!

 Jag är inte ett skit nervös för hur detta ska gå.

Det löser sig, eller hur? Jag tror vi kommer få skitroligt! Alla i gruppen verkar som sagt var taggade och äventyrslystna

Mot Nazca!

Så, efter mellanspelet i Newark kom vi ju tillslut fram till Lima. Fick oss en taxi, som vi förövrigt delade med en trevlig amerikanska och hennes två katter, till vårt Hostel, Esperanza på Calle Esperanza i Miraflores, Lima - PERU! Vi stensov nog båda två skulle jag tro. Nästa dag, 12/6, var det att leta upp parkeringen som bussen skulle stå på som fanns på schemat till att börja med. Efter en liten rekogonseringstur i området fick vi oss varsin härlig Latte på Starbucks ;)

Vid 10-tiden mötte vi upp en man vid namn Max som skulle köra oss till Ica där bussarna står uppställda på Villa Del Condor's gräsmatta. Det kändes underbart att äntligen vara påväg till bussen och på sätt och vis slutdestinationen för färden hit och få påbörja själva Pink-resan.

Det är svårt att sätta ord på känslan som infann sig när jag fick syn på bussarna första gången eller när jag öppnade låset till den och öppnade dörren....Förmodligen lika drömsk och exalterad i blicken och kroppen som Max var när han tittade på sin "fjälla" som han hade med som sällskap ;)

Vi stannade för en sen lunch på ett litet, ganska trevligt ställe med Peruansk husmanskost,  som också tillverkade Pisco (nationaldrycken) och fick oss en liten rundtur och provsmakning av varorna innan den sista lilla biten in till Ica avklarades.

Bussen är självfallet rosa och heter Pelle. Det är en gammal scania som gått som militärbuss, byggd på ett lastbilschassi. Femväxlad låda. Dubbelmontage i bak.

På eftermiddagen påbörjade vi städning och koll av bussen.

på kvällen tog vi taxi in till Ica och et köpcentrum och skaffade oss lite förnödenheter. Natten spenderades i bussen. Min första natt i min första Rosa Buss. Det kändes helt otroligt.....kallt. Jag trodde att jag skulle frysa röven av mig! Herregud! Min sovsäck var så allt för tunn!

Nästa dag, 13/6 , vaknade vi tidigt som attan båda två, lagade oss lite frukost och satte genast igång med städning och mekande med bussen. Jag lyckades banka (verkligen banka och piska med ett träskaft...som jag dessutom slog i två delar i min iver...) ca ett kilo jord och damm ur sätena. Det finns förmodligen lika mycket till men nu är det i alla fall aningen mindre kvantitet... ;)

Benny fixade nya batterier till och gick ignim bussen grundligt. Jag tror att det kommer bli otroligt bra detta!

Efter en lång dags arbete som vi var så upptagna med att vi glömde äta så tog vi en dusch i iskallt vatten (det var vad som bjöds) och tog sedan taxi igen in till centrum till en bra restaurang, El Otro Penon Cito, vid Plaza de Armas. Skitgod mat och härlig öl. Vi somnade som...klubbade sälar, wookade gnuer, bäbisar eller vad ni nu vill och stensov med paltkoman ända till halv åtta-tiden nästa morgon. Denna natten utrustade jag mig dessutom med en mössa på huvudet i hopp om att det skulle hjälpa mot kylan, vilket det gjorde! Jag frös inte alls och sov ju helt uppenbarligen hur skönt som helst!

Idag, 14/6, så packade vi således ihop det sista i Ica och tog oss tillbaka till Lima.

Idag har jag....KÖRT MINA FÖRSTA MIL med en ROSA BUSS! =) ! Det var så jävla roligt! Kul och härlig att köra var den också!
Vi blev givetvis stoppade i en poliskontroll också men allt avlöpte fint, Benny körde då,  polismannen höjde inte ens på ögonbrynen över att jag hade körkort till buss jag också (här förekommer det i princip inte att kvinnor kör buss ). Vi lyckades ta oss in till Lima och hittade en parkering.

Imorgon är det inhandling av matvaror som gäller på dagen och imorgon kväll anländer våra passagerare! Det ska bli riktigt spännande!

Och resa är ju vad vi gör, reser för att fortsätta resa så att säga! Vårt flyg var sent från Arlanda idag, fyra timmar sent, tydligen på grund av att det var sent dit igår då det var oväder här. Vi missade vårt anslutningsflyg till Lima och blev tvugna att övernatta här. Lite skönt måste jag ju ändå säga att det är att inte behöva sitta i ett flygplan ytterligare åtta timmar med en gång.

Vi hamnade i vad som verkar vara ett slumområde. Vi har redan hört polissirener några gånger. Lite fräckt samtidigt. Det ser liksom verkligen ut som man föreställer sig och som den bild man får genom alla amerikanska filmer.

Det Hostel vi hittade är dock rktigt nice.

Imorgon blir det tillbaka till flygplatsen och börja köa för att få in bagaget igen, det lär ta sin tid misstänker jag och sedan hoppas vi på att planet går som det ska! Sedan blir det då Lima - Peru.

En annan sak..jag försökte verkligen packa så lätt det bara gick med bara det nödvändigaste...men fasen alltså...nästa gång jag reser på det här sättet måste jag hitta ett ännu bättre sätt!

Det kräver väl lite övning helt enkelt!