Tiden går och så lite förändras. Mindre än vad man vill och vad man tror.

There's a possibility
There's a possibility
All that I have is all I gon' get
There's a possibility
There's a possibility

So tell me when you hear my heart stop,
You're the only who knows
Tell me when you hear my silence
There's a possibility
I wouldn't know

(Lykke Li lite ändrad tempusform)

Att dessa och mordhot mot dess upphovsman varit på tapeten igår och idag är det knappast någon som kan ha missat. Jag har i tidigare diskussioner som varit kring detta i media tyckt att...jaja...jo, det är bra klantigt gjort, jag undrar om han förstår vilken djup den här bilden får, vilken dubbelbotten de har och hur det kan komma att tolkas och uppfattas. Jag tänkte att han nog inte fullt inser det, om han gjorde det, skulle han verkligen göra så här då?

Idag bjöds det upp till diskussion i Efter Tio. Jag blev förskräckt. Det känns som att han blandar och ger av politiska och religiösa termer och åsikter. Han pratade om att det måste vara den sekulära åsikten och världsbilden som ska vara dominant i världen och att vi inte kan leva i en teokrati. Detta var nog ett av de uttalande som jag ställer mig mest frågande till. Avståndet  mellan sekularitet och teokrati är stor. Att tro att det sekulära samhället, vi tar Sverige som exempel, skulle vara helt avskalat, naket och fritt från religiösa inslag eller grunder är helt befängt. Jag kan inte tro annat, utan att känna konstnären ifråga, än att han knappast tycker att otrohet, mord, stöld, respektlöshet (även om jag tycker att han praktiserat det) är ett acceptabelt sätt att bete sig. Vi har i vårt samhälle lagar och stadgar som utgår från dessa moraliska värden, de har blivit lag därför att vi anser dem vara så viktiga. Vart har många av dessa sin grund? Var kan vi hitta dem? Vad har haft inflytande över rättsväsendet? Vad har en gång VARIT rättsväsendet? "Du skall icke dräpa", "Du skall icke stjäla" - detta är budord. Om man bara skrapar lite, lite, lite på ytan, om ens det behövs, så kan man se den religiösa grunden. Det behöver inte vara något fel i det. Man kan bara inte påstå att vårt samhälle skulle ha så mycket större avstånd till religion och andra "rent imaginära" och tankar om "tomtar och troll" än vad något annat samhälle i hela vår vida värld fylld med olika tankar åsikter, livsvärldar och världsåskådningar har. Att påstå något sådant, att mena att vårt, det västerländska eller kanske enbart det svenska samhället åsyftas, är visserligen, fullt och sant en världsåskådning även det. En inställning till livet och omvärlden som faktiskt i antropologiska kretsar kallas just typisk för det västerländska samhället. Jag måste dock säga att det också är djupt okunnigt. Inte bara om andra åsikter om hur världen fungerar utan om grunden för det egna samhället och upprinnelsen för de egna åsikterna.