Så, snön fortsätter falla. Och falla och falla. Jag har även denna dag ägnat min tid till studier. Jag har nog idag stött på en av de märkligaste meningar, by far, jag någonsin läst i kurslitteratur:

" I en annan berättelse betraktar Trickster sin egen analöppning som om den skulle kunna handla på eget bevåg och och bli en bundsförvant. Trickstern hade nackat några ankor och innan han går för att sova, säger han åt analöppningen att vakta ankköttet." -Douglas

Det är alltså en berättelse om hur en urtida varelse genom många olika erfarenheter och utvecklingsstadier tillslut blir en människa. Jag trodde dock knappt mina ögon när jag läste det. Ojojoj. HAHAHAHAHAHA! Det kanske är respektlöst att skratta åt det men...ja...I just can't help myself :D

Och skam den som ger sig! Strax dags för min andra tur till grannstaden idag. Suck!!

Tänk, jag har sagt det förut. Jag och Rensvind...two of a Kind!!!

Jag är otroligt trött. Jag är otroligt rastlös. Jag är orolig. Det känns som att jag har glömt något! Eller det känns som det är något jag borde veta. Något som pockar på min uppmärksamhet. Jag skulle behöva en "minns allt". Det känns som att det är något imorgon som jag bara inte kan komma på vad det är!! Det är så sanslöst frustrerande! Jag kan inte hitta någon anteckning om morgondagen någonstans men...men det känns ändå som att det är något med morgondagen. Jag kan inte bli kvitt känslan! Jag ska studera, ja. Kanske åka över till grannstaden och träna och fixa med min mobil också. Jag tror ju dock knappast att det är det, eftersom jag minns detta. Det är något som gnager på uppmärksamhet. Något som händer. Vad fan är det!?

Jag tänker börja ed att skryta lite! Tentan jag skrev på ett och ett halvt-två dygn under svåra plågor klarade jag...med glans. Jag fick VG på den och 48 av 50 poäng. Jag kan ju i ärlighetens namn inte säga annat än att jag är väldigt nöjd och glad över att jag klarade det så bra som jag gjorde!

Idag har jag varit iväg till grannstaden och fikat med en av mina kusiner, Ann-Louise, det var mycket roligt och trevligt! Ganska märkligt att vi inte umgås mer än vad vi gör när vi ändå är så lika på alla möjliga vis och kommer så bra överrens. Men det är kanske just så, vi har massor som pågår i våra respektive liv och fyller tiden för oss. Vi är väl så lika att vi inte har behovet av att hålla koll på varandra utan vet att den andre finns där. Det är i och för sig ganska skönt. 

Jag var hos läkaren idag igen. Orsaken var att jag fortfarande har ont i min bröstkorg. Idag fick jag en ny diagnos på vad det kunde vara, någon slags märklig inflammation i...hm...övergången mellan brosk och revben? Benfästena? Något sådant kallade hon det i alla fall. Man vet tydligen inte vad det beror på att det uppstår och det varar i 6-8 veckor (under behandling gissar jag?) och kan återkomma i perioder. Nice va? Så, eftersom jag INTE fått behandling från början, det är redan...femte veckan tror jag som jag går med detta, så får vi väl se hur lång tid det tar innan det går över och lägger sig. Den här gången fick jag i varje fall medicin, anti-inflammatoriskt. Så, alltid något positivt!

Jag har haft en härlig dag tillsammans med rara lilla Sadiya! Lunch, fika och lite galenskap, som vanligt ;)

The Ugly

The somewhat better

And of course, a retard ;) (the one to the left, or...?)

Puss på dig gumman! Tack för idag!

Hihi! Klagomål på att jag är kryptisk? Shit va gulligt =)

Att skriva på det viset är för mig ett sätt att själv förstå vad som pågår. Att vinkla det på nya sätt och se det från andra perspektiv och sammanhang. Jag ska skicka ett sms till dig och var trygg i att jag säkert kommer babbla om det imorgon ;)

För tillfället sitter jag och läser om politisk antropologi, ska snart iväg till jobbet och idag köra två vändor till Gbg. Det blir gött med lite cash!

Imorgon kommer hela högen (så när som på vår lillebror) av syskon och vänner, det ska bli roligt och trevligt. Förra helgen hade jag också party, mycket kul!

En trevlig vecka har det varit. En lugn, trevlig, utvecklande och skön vecka. Jag trodde huvudet skulle vara mer fullt av tankar och funderingar, av ångest än vad det är men...nej. Jag känner mig lugn. Saker får ta den tid det tar och det är verkligen skönt. Oavsett vad det kan tänkas leda fram till annat än personlig utveckling.

Livet är inte svart eller vitt, livet är inte upp eller ned, livet är allt. Allt på en gång i en stor mix av färger som man inte vet hur man ska måla med. Det kan sluta som ett mästerverk eller sluta med att man får börja om från början. Börjat om har jag gjort, jag har mästerverket kvar att skapa och en dag hoppas jag på att kanske få lov att lyckas med det. Kanske vet man inte att man skapat det förrän efteråt? Kanske förstår man det aldrig?