Nu var det några dagars sedan jag lade till något nytt här på min lilla blogg, det ska jag ändra på i detta nu! Vi har varit iväg med klassen till Danmark, Köpenhamn. Vi skulle stanna på lite olika ställen längs vägen och kika på lite roliga ställen och sedan bar det vidare till Köpenhamn där vi fick...och jag citerar "förlusta oss efter egna önskemål" på kvällen för vår ankomst. Vilket vi självklart gjorde =). Det var vackert väder och det fanns öl i varje minsta butik! Detvar en otroligt trevlig resa.

Detta är Lugnarohögen, det är helt sjukt. Vi stod, hela klassen, och undrade varför i hela friden vi stannat för att titta på ÄNNU en hög, vid detta laget har vi ju trots allt sett några menar jag. Det visar sig dock att just den här högen, är speciell...såklart! Den är utgrävd och sedan restaurerad. Denna process är speciellt gjord, då man inuti denna grav fann en skeppssättning, som man ville skulle vara synlig för folk. Man gjöt helt enkelt ett tak av betong över det, och lämnade innanmätet fritt och byggde en underjordisk gång från ett torp som står precis här intill, in till graven. Så...okej då..det var jäkligt coolt!

 Den här stenen ingick i vad skylten kallade "raka rader av stenar". Jag blev kär i den här stenen.

En stund senare stannade  vi i Landskrona, vid Glumslöv, för att kika på det fina högarna som finns här. Jag måste dock säga att personligen blev jag vansinnigt mer imponerad av utsikten! Nästan lite kär i den...Så vackert, så vackert!

Detta är en gånggrift, stor nog att gå in i, ni ser benen på folk? Och JA, självklart kröp jag in jag med!! Svinkul =)

Egobilder är alltid kul...haha... Detta är vårt lilla, lilla, LILLA hotellrum! Jag , Erika och Sofie delade rum. Man ska inte klaga när skolan betalar och det var ju dessutom bara för en natt så...

Här samlades en del av klassen, Örstedsparken. Det var såå vackert här! JAg måste bestämt åka tillbaka till Köpenhamn och utforska staden mer! Vi hade grymt trevligt, satt och drack öl och sjöng smått oanständiga visor! Johan och Johannes tog nog priset...Hm, Johan vann nog av de två och jag tänker inte upprepa det här...något om en piga på en äng och en dräng från ett främmande land *harkel*. 

Efter parken så letade vi upp en pub att slå oss ner vid.., Vi fastnade här.

Det var trevligt, 25 dkr för en öl och livemusik. Det satt en lapp på dörren in till puben som nog delvis bidrog till att vi satte oss ute, "Gynekologer utan gränser"... Hm...Vi funderade på om det var ungefär som "Läkare utan gränser" eller om det där inne satt ett gäng gynekologer med seriösa problem.

Hela nästa dag spenderade vi på Nationalmuseum, man fåår ta kort där, för eget privat bruk men eftersom jag inte vet vad den här bloggen skulle klassas som, då det ju är högst offentlig så vågar jag gaktiskt inte lägga upp några bilder från muséet. Kom hem ochkika på alla döingar och prylar jag tagit kort på istället!

 Så..hemresa...vi kände oss lagom möra efter att ha spenderat heela dagen där inne. Från 10-17. Ändå hade jag velat ha mer tid att gå runt själv. De två sista timmarna spenderade vi till att sitta inne i ett rum, försöka och redovisa en gruppuppgift, med folk hela tiden sprang förbi. Ganska tröttande. Sedan var kanske merparten av sällskapet lite...sega kan man kanske uttrycka det efter eskapaderna föregående kväll =)

Nu ska hemtentan avslutas, två dagar till i skolan, sedan är det sommarlov!! Fyllt med arbete dock hoppas jag, till en viss grad i alla fall! Har mycket annat jag vill lägga min tid på. Jobba för att leva, inte leva för att jobba!

Mamma fyller år imorgon, och lillebror är hemma från Stockholm och hälsar på så jag har på känn att det blir en trevlig men lite stressig helg! 

 Puss!

Jag hatar den här tentan! Jag hatar den här tentan! Jag hatar den här tentan. 

Den ska vara klar på fredag, jag hatar den inte alls. Den ska vara klar på fredag... jag hatar den inte alls! Får inte hata den, då blir den aldrig klar. Älskar den, men vill avhysa den som en ovälkommen gäst. Den STÖR mig!!! Det kan inte vara meningen att vi ska leta så mycket litteratur? Jag måste ha missat något. Något är fel! Jag gör något fel! Är det mitt "duktig" -syndrom? Överambitiös? Jag? Neeeeej!  GHA! För jag har ju inte alls mer än 20 böcker hemma och funderar starkt på att plocka med mig mer imorgon?! Nu får jag ju ge mig. Seriöst. Den ska vara klaaar på fredag. 

Vad ska man säga? Som student så kommer allt på våren! Precis innan man slutar, när man helst vill sitta ute i solen med ett gång underbara människor och bara njuta av sällskapet, ölen man kanske håller i och solen. Det känns av någon orsak inte lika kul, eller lätt, att sitta inne, framför datorn, med sanslösa mängder litteratur. Det är inte roligt att sitta inne i en föreläsningssal och bara lääängta ut så illa att man nästan inte kan sitta still! Jag vill vara UTE! Leva livet! Träffa människor jag håller av och älskar och bara....bara...njuta! 

Det är väl den där förbaskade våren som är framme igen med alla frihetslängtande känslor den placerar i bröstet på mig! 

Men det ska inte sägas annat än att det har varit väldigt roligt med alla exkursioner! Och snart ska vi iväg över en natt till Danmark också. Köpenhamn. Vi ska till Nationalmuséet där. Ska bli väldigt spännande. Danmark och skåne är ju de områden i sydskandinavien som är fyndrikast, så det ska verkligen bli roligt att se sig om lite :)  

Jag vill vara klar med min tenta NU ju!! Kanske lika bra jag fortsätter då  istället för att sitta här och skriva hur mycket jag önskar det :P

Kramar!

Igår var vi ute på ännu en exkursion med klassen. Det var en lång dag då vi skulle ut till, först Tjörn och sedan till Orust. Vi hade en buss till vårt förfogande denna dag då vi ju skulle runt till alla möjliga (och smått omöjliga) platser på öarna. Som bussförare som tog jag självklart kort på åket, om jag minns rätt så var det en gammal Setra. Mycket charmig! Gick riktigt bra!

 Så gammal är den kanske inte? De som vet bättre får kommentera! 

Klockan är strax innan åtta på morgonen och alla ser lite lagom trötta ut. En god skvätt med koffein håller just nu på att rättar till det problemet!

Sofie och Erika ser ganska vakna ut, Anna knarkar kaffe i fulla drag och Fredrik, Sunken ser smått avundsjuk ut. 

Första stoppet för dagen var på Tjörn, Östra Röd där vi skulle titta på en gånggrift från mellanneolitikum och på hällristningar. På gånggriftens takblock finns ca 40 skålgropar. Det finns lite olika teorier om gångrifternas fulla funktion, det verkar dock som att alla är helt överrens om att det är gravar i alla fall. Sedan så diskuterar  man om gravarna har varit fullständigt täckta med jord eller inte, täcktes de över i samband med konstruerandet av den? Täcktes i så fall även takblocket över? Eller använde man det redan då till skålgroparna? Gjorde man skålgropar senare, då jord eroderat bort och blottlagt takblocken? Ja...ni förstår? Eftersom det är sten...så är det ytterst svårt att datera sådana yttre saker. Det organiska material som kanske finns inuti graven kan man ju datera, men det säger ju faktiskt inget säkert om det som gjorts på själva stenen. 

Här har vi då gånggriften. Det var smalt och svårt att se. Vi var ju trots allt väldigt många att trängas på denna stackars lilla plätt. Korten blev inte så väldigt bra. Men som synes så hade vi fint väder! 

Detta tror jag var den djupaste skålgropen på ett av takblocken till gånggriften.

 Liksom med de allra, allra flesta fornfynd så ligger även megalitgravar på en höjd, med utsikt påmot det som en gång var vikar, sund, hav eller andra större fartleder om de finns mer inåt land. De ligger gärna så att de har lite skydd bakom sig och så då, den fina utsikten åt andra hållet. Eller var det för att de skulle vara synliga för andra? Även detta ett ämne för diskussion.

I närheten här, ca 70 m ONO riktning så finns det en häll med hällristningar. Dessa är inte ifyllda och därför svåra att se. Vi fick ge oss ut på egen hand  och försöka hitta hällen. Det gick hyfsat. Vi kom fram i alla fall...!

Ristningarna var verkligen svåra att se. Berget var av så olika bergarter att det hade vittrat i mycket olika takt och gett upphov till liknande former. Vi lyckades dock lokalisera och skönja några av dem. Enligt uppgift ska det finna 13 ristningar men...jag tror inte av vi, eller jag, kunde se fler än kanske fyra-fem stycken. Hällen var torr, vilket gör det svårare att se. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv, den ristning jag lagt upp bild på här, lyckades jag "hitta". Den var övertäckt med tallbarr och annat som bor i skogen men...jag såg den!

Ja...ser ni att det faktiskt finns en väldigt svagt ljusare linje här? Den är lite rundad, precis som ni sett botten på skeppsristningar som är ifyllda se ut. Jag måste nästan peka... Den ÄR där i alla fall!! 

Efter detta så bar det vidare en liten bit till ristningar som var avgjort mer synliga...de var nämligen ifyllda!

Denna häll ligger i en dikeskant vid Basteröd, inte långt fån gravfältet Pilane som jag ska dra mig vidare till strax. På denna häll visade Anita, en av våra lärare hur man gör för att på ett skonsamt sätt avbilda och kanske till och med upptäcka hällristningar genom att lägga upp ett stort papper över ett område på stenen och sedan dra med karbonpapper över ytan för att få fram en bild. Precis som man gör men en enkrona, papper och blyertspenna! 

 Pilane är ett stort gravfält med ca 90 anläggningar. Det finns högar, stensättningar med varierande konstruktionsdetaljer som kantkedjor, mittstenar mm. Här finns också domarring och resta ensamma stenar. Det var otroligt vackert måste jag säga. Platsen är ganska omtalad då ägare har startat ett stort projekt kring den. Han lyckas få olika konstnärer, från hela världen att ställa ut stora konstverk här. Inte på själva gravarna naturligtvis men dock runt omkring och i närheten. Huruvida detta är en bra idé är omstritt. En del tycker att det är förfärligt, andra att det storartat!Jag hör nog hemma någonstans i mitten av dessa läger. Jag tycker det är roligt att han lyckas skapa så stor publik för platsen. Förra året och året innan hade det tydligen varit ca 70 000- 80 000 besökare här. Jag tror att det är väldigt viktigt vilken typ av konst man låter ställa upp här. Självklart så är han noga med det, det handlar ju inte om att placera vad som helst här men jag tror nog att...jag och denne herren har lite olika uppfattningar om vad som skulle kunna vara lämpligt att placera här. I alla fall delvis. Men, som sagt, jag tycker det är väldigt roligt att han lyckas få hit så många människor, så uppenbarligen så gör han ju rätt!

Här syns en grav med kantkedja och mittsten. Jag tyckte att platsen var otroligt vacker, men jag tycker att naturen överhuvudtaget är otroligt vacker. Det har ni kanske märkt? Jag är oerhört imponerad av min lilla mobilkamera. Alla kort jag lagt upp på denna bloggen är tagna med mobilen. Fantastiskt! Mycket smidigt!

Sen är det ju så klart så, att fika lite, det måste man! Vi slog oss ned på gravfältet i solen och gjorde det. Det hade dock börjat blåsa lite kyligt men solen, den lyste så fnt!

Här har jag klättrat upp på ett berg eller...höjd kanske snarare och blickar ner över Pilane. Man ser tydligt de olika konstruktionera härifrån.

Här syns både gravfältet men även sundet längre bort. Jag hade kunnat stå här hela dagen! Så underbart vackert. Jag känner efter dessa dagarna ute att, jag har verkligen saknat naturen! Oh, så skönt det har varit!

Men det är ju faktiskt allvarliga saker detta! GRAVallvarligt... gah! Förlåt, kunde inte låta bli! Humor när den är som bäst!

Vi gjorde ett stopp på vägen vid Sundsby Säteri. En gård med anor från 1300-talet. Det ni ser på bilden har ganska nyligen grävts fram, likaså bedriver man utgrävningar i källaren på detta huset. Gården har byggts om och till, bränts och rivits i flera omgångar. All dokumenation om platsen försvann i en brand på...mitten eller slutet av 1700-talet så därför så är denna utgrävningen synnerligen spännande! 

"Sundsby nämns första gången år 1388. Släkten Green som bestod av lagmän och domare ägde gården fram till 1625 då Margareta Huitfeldt ärvde den av sin mormor Gurun Green.

Margareta gifte sig med den kungliga ämbetsmannen Tomas Dyre och flyttade till Sundsby 1635. De fick tre barn som dog redan i unga år. Margareta blev änka 1651 och sju år senare, år 1658, blev Bohuslän svenskt.

Hon testamenterade hela sitt godsinnehav till en stipendiestiftelse som skulle hjälpa ungdomen i Bohuslän att studera vid Göteborgs gymnasium. Det är den näst största jorddonationen
som någonsin gjorts i Sverige." // http://www.tjorn.se/innehall/kommuninformation/forvaltningar/kulturochfritid/bkulturb/sundsbysateri/historiskbakgrund.4.450110ae10c3994eae680002466.ht
ml

Alltså Hvitfeldska gymnasiet i Göteborg.  Farscinerande!

Den största orsaken till att vi stannade till här var dock att en av våra kurskamrater, Saga, har varit med, är med och arbetar vid denna utgrävningen.

Vi styrde våra steg, eller snarare, bussen, bussföraren...Björn(?) tog oss vidare till Orust, till ett av de mest kända dösen vi har i Sverige. Hagadösen. Den har blivit avbildad i många sammanhang. 

Och som sagt gravallvarligt var det!

Detta är ett praktexemplar bland dösen. Ett döse brukar vara mångkantigt, hur många kanter varierar men det som främst skiljer ett döse från en gånggrift är att det oftast inte är rektangulärt och det har bara ett enda takblock. Gånggriften brukar ha flera takblock, vara mer eller mindre rektangulärt eller helst T-format med en gång ut från ena långsidan då alltså även den med takblock.

Jag hörde aldrig ett eget namn för den här gånggriften men den ligger "granne" med Hagadösen. Denna gånggrift är lite  ovanlig i det, att den faktiskt bara har ETT takblock!

När vi ätit luch här så åkte vi vidare för att titta på Orust enda runsten, vid Hoga. Texten är svårtolkad men handlar troligen (som vanligt?!) om en namngiven stenresare, Inskriften har daterats till 800-tal men åldern diskuteras. Man är oense om texten hör hemma i den första eller andra runraden. Den första runraden hade 24 tecken den senare 16 tecken.  Stenen står troligen mycket nära sin ursprungsplats i närheten av ett järnåldersgravfält med flera högar och två domarringar. Det har även varit en stor fartled här. En tvärs över Orust och en in åt mitten av Orust. Så platsen är väl vald, som alltid.

Tyvärr fick jag inte någon bild på de fina domarringar som fanns här. Jag hade tagit så mycket kort att batteriet på min stackars telefon började ge upp.  De låg placerade inne i en hästhage där små ponnyer gick och betade. De var mycket nyfikna på vad vi sysslade med så vi hade gott sällskap när vi kikade på domarringarna!

När vi varit här uppe så var det dags att åka tillbaka till stan!

Vi kände oss nog ganska möra allihop efter denna långa dag med mycket att se även om vi varit ute i värre terräng tidigare i veckan. Imorgon, fredag är det fältprov. Det ska bli spännande att se vad de har hittat på för uppgift! Lite nervös är man!

Denna dag ska jag dock ägna åt hemtentan. Jag hoppas bli färdig med i alla fall två frågor idag. Vi får väl se hur det går! 

Idag var vi ute på en liten kortare men inte mindre rolig tur. Vi var ute i Tumlehed och såg på en hällmålning. Hällmålningar är mycket ovanliga i vår trakt, de är vanligare i norrland. Ofattbart att en bild, målad direkt på berget kan finnas kvar så att vi fortfarande kan se det. Undra om det var något som konstnären tänkt sig? Det är en spännande diskussion, vad var egentligen syftet med dessa ristningar och målningar? Man brukar ju utgå från att det hade rituell betydelse och så var det förmodligen, det finns ju mycket som tyder på det. När vi stod där, uppflugna på berget drabbades jag dock av en hädisk tanke, inspirerad delvis av den gode Magnus Betnér... Dagens klotter är ju närvarande överallt i vårt samhälle, vi gillar att måla saker eller varför inte rista dem, vad är det som säger att dessa bilder är något annat är fyllekladd? Det skulle jag tycka vore absurt roligt. Lite som Betnérs otroligt roliga twist på kyrkomötet i Nicea år 325 "Vad ska vi göra med den här stentavlan Mose knackade ner på fyllan? Tvärs över, en enda mening- "Det löser sig". Det kan vi ju inte använda". 

Jag kunde riktigt se framför mig hur man smugit sig in hit vid berget, en liten bort från byn, intill vattnet och haft fylleslag! Men, men det är väl en hädisk tanke kanske. Det klart att det säkert är så att dessa ristningar och målningar var viktiga ur ett samhälls-/rituellt perspektiv, de är ju i stort sett alltid placerade på mycket strategiska punkter. Den som finns vid Tumlehed låg så att man därifrån hade fin utsikt över det som då var en vik, eller ett sund kanske snarare. 

Vi fick dela in oss i två grupper då det var lite trångt uppe vid hällmålningen så vår grupp fick börja dagen med att sitta på en liten gräsplätt nedanför berget och läsa en artikel om boplatsen, Gabriels Lycka, som vi senare skulle upp och besöka.

Anita, en av våra lärare kommenterade flera gånger att Sofie vågade sätta sig under berget här, jag förstår inte riktigt varför, det fanns spår efter att folk suttit helt innunder och grillat. Dessutom, helt ärligt, om de stora stenblocken har klarat sig så länge (såg inte ens några sprickor) så lär nog Sofie klara sig, vilket hon ju också gjorde!

Erika har hittat sig en skön plats i solen!! Visst ser det härligt ut! 

Här har vi den då, Hällmålningen, svag, men den finns där! Man kan faktiskt se den som en röd färgskiftning ända nedifrån vägen! Fortfarande! Är det inte fantastiskt?? På den här målningen finns det både, det som troligen är en älg eller annat stort behornat bytesdjur och fisk. Det känns naturligt eftersom man hade både närheten till havet och skogen här ovanför.

Det syns att det varit en vik eller ett sund här för längesedan. Man kan lätt föreställa sig hur man bott på var sin ö och kanske hälsat på varandra ibland.

Ah...kan det bli bättre? Sol, härligt utsikt, varmt och skönt och en liten svag uppfriskande bris!

Våra herrar i klassen tyckte detsamma om solen som jag, de hade slagit sig ner på gräsplätten nedanför berget där vår lilla grupp tidigare väntat på att få gå upp till hällmålningen. Visst ser det härligt ut? Arkeologer i aktion! =)

Jag och Sofie står och jämför olika energidrycker innan vi ska ge oss upp på berget. Vi har kommit fram till att vi har fått en ny bästa vän och har redan haft många roliga stunder av smått hysteriskt gapflabb och knäppa diskussioner tillsammans eller kanske snarare, på grund av den!

Efter en inte allt för lång vandring upp för berget kom vi fram till en glänta, kallad Gabriels Lycka. Det bodde tydligen en herre i ett torp en liten bit bort och detta var hans, så kallade lycka, alltså en glänta i skogen där man kunde odla eller hålla sina djur på bete. Just där vi sitter och fikar, har man hittat den största koncentrationen av yxor av olika slag och från olika tidsåldrar.  Här fick vi ett papper med lite olika diskussionsfrågor att gå igenom medan vi fikade lite.

När jag ser den här platsen så lägger jag nog en annan betydelse i ordet lycka än att det bara skulle vara en glänta. Åh, så vackert! Just denna reaktion, är något att tänka på. Om jag idag tycker att en plats är vacker, så är chansen stor att folk i alla tider tyckt det. Det innebär att det inte alls är otroligt att det faktiskt finns något spännande där man står!

 Och så var det då en liten genomgång av de frågor som delades ut tidigare.

Så, tillsist, på väg tillbaka ned för berget till bussen. Idag var en ganska kort dag, det blir en desto längre imorgon. Då är det heldag på Orust och Tjörn som gäller! Så upp innan Fan har fått på sig byxorna och gamla pigor ännu kvider av trötthet ska man! Jag är dock säker på att det kommer vara värt det!  Det ska bli strålande vackert väder, jag misstänker att solskyddsfaktor kan vara en smart grej att ha med sig!

Idag har vi varit på exkursion till Skändlarberget, även det lokaliserat i Göteborg. Det har varit en helt fantastisk dag! Otroligt vackra omgivningar, perfekt väder, sol, inte för varmt, trevligt sällskap! Fina fornlämningar, en perfekt dag med andra ord!

Vi träffades vi Skändlarberget vid nio i morse, redan då började temperaturen bli behaglig och jag såg fram mot vårt traskande!

 Två av sötnosarna i klassen! Erika och Anna, vi står alla (utom jag tydligen då jag koncenterar mig på så roliga saker som att ta kort) och lyssnar på en liten genomgång innan det är dax att ge sig av. 

 Här har vi fina Sofie! Efter lite in övertalan från min sida så fick jag ta kort på henne med =)

Med det sagt så kommer jag väl inte undan med mindre än att jag får lägga en bild på mig själv också... Galet glad...eller kanske bara galen? Att jag ser fram mot den kommande dagen är i alla fall tydligt! 

Detta var dagens första stopp, en boplats, ett vackert läge. Bakom Erika och Sofie syns lite av utsikten. När det begav sig så låg denna boplats precis vid strandkanten, nu befinner vi oss cirka 22-23 m ö h och vi ser ut över en vacker dal istället.

Boplatsen var belägen vid foten av en slänt och då, som sagt vid strandkanten. Ett ideal om tycks varit rådande för de allra flesta valen av boplats.

Jag tror att detta är från det första röset vi kikade på men är inte helt säker tyvärr, jag skulle dock kunna leta reda på det igen och visa er var det ligger ;) Lite av kallmuren kan ännu skönjas.

Alla har fått i uppdrag att i grupper gå runt och kika på denna rösemiljö. Här finns ett "vanligt" röse, ett långröse och sedan en stensättning mellan dessa två. 

Detta är långröset, det har blivit avskalat till förmån för en gärdesgård som ligger lite längre bort bakom röset i slänten.

 Efter att ha kikat runt så fikade vi solen, helt underbart! Vilket väder!

Jag blev så förtjust i den här tallens form!

Elisabeth

När så vår stund i solen var över gick Elisabeth och Anita igenom platsen och pekade ut  detaljer att lägga märke till. Naturligtvis mycket intressant!

Jag kommer inte vika en tum i detta; jag är fullständigt övertygad om att jag har hittat tomtebobarnens grotta!!

Det var så sanslöst vackert i skogen, vi är nu påväg till nästa stopp, rester av en gammal fornborg!

Vi kikar närmare på den lilla skiss som finns över lämningarna här uppe på platån för att lättare veta hur och var vi ska leta efter spåren från fornborgen.

Erika, liksom vi andra lyssnar intresserat när Anita och Elisabeth berättar om platsen.

Den bäst bevarade delen av borgen, sedd uppifrån en platå.

Elisabeth och Anita förklarar varför man tror att detta varit en borg och inte ett röse. Dels så är inte läget typiskt, dels så ligger stenen precis intill sluttningen vilket gör att man inte kan gå på båda sidor om den. Man har god utsikt åt flera håll och precis intill, vilket ni strax ska få se, så ser det ut att ha varit en delvis naturlig ingång till borgen. Ingång i den bemärkelsen att man troligen velat kunna ha koll på vilka som passerar in och ut.

I slänten ner här syns det att det rasat ned en del sten, man kan alltså utgå från att muren varit högre då den var i bruk. Nu är den inte alls hög och skulle knappast tjäna som försvar eller gömställe.

Här funderar man alltså på om det varit en ingång till borgen. Vem vet, kanske stod dess herrar och höll utkik, likt Max, Fredrik, Erik och Daniel gör nu? 

 Jag tycket att hela Skändlarberget var otroligt vackert, här är en djup klyfta delvis fylld med stora klippblock och stenar. Takes my breath away!

Samma klyfta.

Dax för lite fikapaus igen, vi hade en fasligt vacker utsikt från den här platsen. Tänk att till och med kall omelett smakar gudagott med sådan ögonfröjd!

Kan man bli kär i en vy, en plats, en omgivning... så är jag fast!

Detta är en gammal torpargrund. Platsen är inte utmärkt med ett "run-R", det är mycket få torpargrunder som är det men de inventeras nu mer även om de sällan blir objekt för utgrävning.

Jag har fått förfrågning på bild av mina stövlar... JA, det är sant, de ÄR verkligen röda och de ÄR verkligen mina... Det är ett par mycket bra stövlar jag fått av min far för flera år sedan vid det här laget!

En liten bit bortanför torpargrunden finns en delvis stenlagd källa man tror har försörjt fler torp än just detta då källan är så stor.  Invid källan finns ett idag upplogat gärde, här skickades vi ut på flintjakt!

På den här bilden var jag mest fokuserad på att få med de fantastiska färgkontrasterna mellan skogen och himlen. Det mullrade allt ett par gånger. Färgspelet är spektakulärt!

Alla hittade små flintavslag och större bitar av flinta. Platsen är ett fast fornfynd så man får inte lov att ta med sig någon flinta härifrån. Så det kommer finnas kvar för framtida studenter att hitta! En tjej i klassen hittade dock ett otroligt fint fynd, en liten, fint slipad tväryxa! Fick tyvärr inte någon bild på den men ack så fin den var!

Promenaden fortsatte ut och ner för berget, till dess fot. Här finns ett gravfält från järnåldern, typiskt placerat, vid, som sagt, bergets fot med utsikt över dalen. Här finns ett 40-tal gravar. Platsen är ganska förstörd tyvärr, då det växte massa träd här som blåste ned i en stor storm -69.

 Här ser ni gravfältetur en annan vinkel, det ligger i bakgrunden på denna bild.

Det var allt som allt en fantastisk dag, imorgon är det ut igen. Då ska vi titta på en hällmålning och på en boplats vid namn Gabrielslycka! Det ska tydligen bli vackert väder även imorgon, så jag ser fram mot en underbar dag även imorgon!!

När vi gjorde ett grupparbete som behandlade hur vapen från den romerska järnåldern kunde ha hamnat här uppe i norden hittade jag ett så bra utdrag ur en bok, som hette "Svärdet ljuger inte". Dess författare hade i sin tur hittat denna text från en viss "White, 1978"

Texten är så sann

"When we seek to make sense of such problematic topics as human nature, culture, society and history, we never say precisely what we wish to say or mean precisely what we say. Our discourse always tends to slip away from our data towards the structure of consciousness with wich we trying to grasp them; or what amounts to the same thing, the data always resist the coherency of the image wich we are trying to fashion them. Moreover, in topics such as these, there are always legitimate grounds for differences of opinion as to what they are, how they should be spoken about and the kinds of knowledge we can have of them"

Jag har äntligen hittat lite användbart material till min tenta! En rapport från Riksantikvarieämbetet om en utgrävning vid Tågerup, Häljarp, Skåne. Äntligen som sagt!

Idag har vi varit ute på vår först exkursion! Det var...väldigt roligt, vädigt blött och jag är nu väldigt trött. Bara bussturen dit var ju ett lite av ett äventyr...men detta är ett öppet forum så jag ska inte dra detaljerna kring det här. Vi kom fram tillslut i alla fall. Det regnade hela dagen, allt från duggregn till äckligt jäkla spöregn (och ibland regnade det inte ett dugg). Vi gick då alltså omkring på ett gammalt boplatsområde som trots sitt namn, Bronsålderssundet inte bara hyser lämningar efter den epoken. Det är mycket fyndtätt. Vi gick, naturligtvis inte på några vanliga stigar, utan upp och ner för bergsknallar av olika form, grad av lutning och halka. Förvånansvärt nog, så satte jag mig inte på ändan! Hade varit mycket lättare gjort än sagt kan jag lova. Jag traskade runt i mina röda stövlar och var lite smått nervös med jämna mellanrum!

Lite bilder från äventyret:

Det första röset vi kikade på.

Ser ni att lite av ytstrukturen finns kvar även om det mesta har förstörts? Kallmuren i rösets ytter-/underkant syns delvis ännu också!

Detta är då...en gärdesgård, som blivit kvar, boplatsen låg på ängen vi nu står mitt på.

Att jag är en vårbloms-nörd har väl ingen missat vid detta laget? Hur skulle jag kunna låta bli att ta en bild av dessa vackra violer?

Här har någon lekt lite med stenarna på toppen av ett röse och gjort en liten konstruktion. Detta är nygjort, inget "bronsåldrigt" alls.

Detta är en stensättning, nästan samma sak som röse men stensättningar är flacka medan rösen är välvda. Båda har använts som gravplatser men det finns förmodligen lite olika ritualer kring dem.

Detta är utsikten från stensättningen ni såg här ovan. Kan man annat än förstå att folk i alla tider tyckt om den här platsen? Nu stod visserligen vattennivån mellan 12-15 m högre under bronsåldern, but you get the idea!

Och så var det utsikten ut mot havet då! Som sagt, det är inte svårt att förstå varför det finns så mycket fornfynd här!

Vilken utsikt!!

 På vägen tillbaka, då vi faktiskt fick följa stigen, så gick vi genom den mest fantastiska...jag vet inte vad jag ska kalla det... Snår? Buskage? Allé? Ni för bedöma men kolla in detta:

Detta är bara en liten del av detta vackra, det sträckte sig kanske...30-40 meter? svårt att uppskatta längden men oooh så fint det var!

Nästa exkursion på måndag, jag hoppas på bättre väder då!