Det är nu helt tydligt och uppenbart för mig...jag behöver en ny mp3-spelare, med STÖRRE minne!! Jag har så mycket bra musik att allt inte får PLATS! Jag dör! Det gör ONT när jag måste ta bort musik som jag älskar. Jag saknar den när jag inte kan bära den med mig! Dags att surfa runt och leta en större modell....

Pappa har varit här...igen...satt på en ny kedja på min stackars cykel. Ska vi prova igen nu då? Undrar hur länge den tänker leva den här gången. Jag tycker nog att jag har fått min dos av Murpheys lag den här veckan eller? Men man kan aldrig veta så noga, är jag det minsta lik Rensvind, vilket jag nog måste erkänna att jag är i viss mån, så lär jag inte klara min så värst länge till utan att något annat konstigt, sånt som ingen annan råkar ut för, drabbar mig. Men, vad vore livet utan lite spänning? Jag lever i spännande tider, det är ju klart. Spänning kan vara kul, i lagom doser. Så länge ödet håller sig på sin kant och låter mig vara med att slå tärningen ibland så känner jag mig hyfsat nöjd. Livet är fullt av kissande hundar!!!!!!, ät inte gul snö! Det blir kanske onödigt spännande då. 

Jag hoppas nu att min cykel tänker leva. Eftersom jag trots allt är jag, så måste jag verkligen skaffa ett nytt skydd för kedjan. Jag har redan förstört ett par byxor. Nu har jag provat det och vet att jag kan. Om jag inte skaffar ett nytt skydd kanske jag snart börjar fundera på om jag inte kan fastna i kedjan med....min vad kanske? Varför inte? Låter inte det spännande? Eller en tå? Eller varför inte ta hela skon när vi ändå håller på? 

Hela dagen så har fraser från Jävlar Anamma rullat i mitt huvud om och om igen... "vem i helvete är det där...? Nu har man vart på fest och tatt fel häst....skit, skit, skit, nu får man tänka fort, var fan har hamnat och vad har man gjort, och när man börjar fokusera är det dags att konstatera att klaveret som man trampat i var jävligt stort...", "Lubba, lubba, lubba så det smäller i golvet och piper i bröstet och jobba fram en vändning så det sjunger i foten - kom igen nu gubbar så kör vi idioten..." 

Ojojoj alltså...texten är ju bara så sanslöst bra. Denna musikgrupp tycks ha en förmåga att sätta ord på sådant som man helst inte pratar högt om! Eller varför inte låten om Khäte? Ja, det är många sanslöst roliga och träffande texter de gör. Jag älskar deras sätt att hantera språket så...medvetet respektlöst. Seether är ett annat band som jag totalt kärat ner mig i alltså. Jag har en så otroligt blandad musiksmak så jag knappt förstår mig på mig själv!  Corvus Corax, Disturbed, Volbeat, Enya, Bellman, Mike Oldfield, Korn, Snook, Pink, Janis Jopli, Slipknot Bassnectar & Kraddy, Led Zeppelin...ja....jag kan fortsätta i evighter med alla möjliga och smått omöjliga musiker. Massa musik som hör bellydance till. Åh....jag älskar bellydance! Försöker lära mig det, med varierad framgång får jag ju erkänna! 

Jag hade en ganska bra dag på jobbet måste jag erkänna. 65:or hela dagen. En bra linje, en i stort sett sprillans ny buss! Inte illa! Det var faktiskt...riktigt KUL att köra den. En fin ny Volvo som ser lite ut som ett flygplan inuti. Undra om Volvo Aero...? Självklart så hade jag bland mycket annat, på min mp3, Frondas "Rullar fram".

Jag ska ikväll börja läsa Arto Paasilinna's bo "Kollektivt självmord". Jag misstänker att jag kommer att garva högt medan jag läser den och fnissa ljudligt när jag drar mig till minnes vad jag nyss läst. Ungefär så som frasen "kissande hund" får mig att dö lite inuti...av skratt. Jag undrar hur Pratchett's hjärna är konstruerad. "The butterfly effect" får en helt ny dimension. Det är verkligen bara Rensvind som kan ha hjässan täckt av snö och drivis medan solen steker. Är det tacken för att man räddar en fjäril till livet ur Hungflodens röda lera?

 Näckrosdammen, vid min skola är som tagen ur ett sagoland. Detta är en av mina absoluta favoritplatser på jorden... Se på det här bara 

Love you all!

Ja...så var det då min vackra, trogna något trötta cykel. Idag var den trött på morgonen, men som tur var så hoppade inte kedjan förrän jag var på garageplan utanför jobbet! Jag fick tag på min snälle far som kom och hjälpte mig att fixa kedjan igen, med lite assistans från de fina verkstadskillarna...igen! Jag trampade hem när jag gick av första passet, slappade lite, drack te, sov en stund. Somnade tydligen om en stund...vilket var mindre bra, för det fattade jag inte ens själv att jag gjort. Jag klevupp, i tron att jag hade en timme kvar hemma. Skulle göra mig något att äta när telefonen ringer. Det är jobbet som ringer. Jag fick panik, "varför ringer de mig nu??" Jag kollar klockan och svarar i telefonen med en hel hög av "-nej,nej,nej,nej,nej,nej!!!!" Jag skulle ha börjat jobba för fem minuter sedan.... herregud....här står jag, i mjukisbyxor, nyvaken och skithungrig! Det är bara att kasta på sig uniformen och slänga sig på cykeln. Jag kom ungefär fem meter, sedan så....tja, för att se det från den ljusa sidan så hoppade inte kedjan. Den gick helt enkelt AV! Strålande! Vid detta laget tio minuter sen till avlösningen... Jag ringer jobbet : "JAG SPRINGER!!!! Cykeln är DÖD!!"

Jag hade tur, en kollega kom med tjänstebilen och hämtade upp mig. Jag skulle ha löst av 16:08, löste istället av 16:35. Inte såå illa..fast ändå, jävligt illa. Jag var hungrig, stressad och skamsen, fick en gammal skitbuss och skulle köra den linje jag avskyr mest av alla...men men! Jag ska inte klaga, det har jag gjort nu. Jag fick ju en trevlig promenad hem på kvällen i alla fall! 

Men, nu är min cykel död. RIP? Får väl se om det går att utöva första hjälpen på den...

Nu var det några dagars sedan jag lade till något nytt här på min lilla blogg, det ska jag ändra på i detta nu! Vi har varit iväg med klassen till Danmark, Köpenhamn. Vi skulle stanna på lite olika ställen längs vägen och kika på lite roliga ställen och sedan bar det vidare till Köpenhamn där vi fick...och jag citerar "förlusta oss efter egna önskemål" på kvällen för vår ankomst. Vilket vi självklart gjorde =). Det var vackert väder och det fanns öl i varje minsta butik! Detvar en otroligt trevlig resa.

Detta är Lugnarohögen, det är helt sjukt. Vi stod, hela klassen, och undrade varför i hela friden vi stannat för att titta på ÄNNU en hög, vid detta laget har vi ju trots allt sett några menar jag. Det visar sig dock att just den här högen, är speciell...såklart! Den är utgrävd och sedan restaurerad. Denna process är speciellt gjord, då man inuti denna grav fann en skeppssättning, som man ville skulle vara synlig för folk. Man gjöt helt enkelt ett tak av betong över det, och lämnade innanmätet fritt och byggde en underjordisk gång från ett torp som står precis här intill, in till graven. Så...okej då..det var jäkligt coolt!

 Den här stenen ingick i vad skylten kallade "raka rader av stenar". Jag blev kär i den här stenen.

En stund senare stannade  vi i Landskrona, vid Glumslöv, för att kika på det fina högarna som finns här. Jag måste dock säga att personligen blev jag vansinnigt mer imponerad av utsikten! Nästan lite kär i den...Så vackert, så vackert!

Detta är en gånggrift, stor nog att gå in i, ni ser benen på folk? Och JA, självklart kröp jag in jag med!! Svinkul =)

Egobilder är alltid kul...haha... Detta är vårt lilla, lilla, LILLA hotellrum! Jag , Erika och Sofie delade rum. Man ska inte klaga när skolan betalar och det var ju dessutom bara för en natt så...

Här samlades en del av klassen, Örstedsparken. Det var såå vackert här! JAg måste bestämt åka tillbaka till Köpenhamn och utforska staden mer! Vi hade grymt trevligt, satt och drack öl och sjöng smått oanständiga visor! Johan och Johannes tog nog priset...Hm, Johan vann nog av de två och jag tänker inte upprepa det här...något om en piga på en äng och en dräng från ett främmande land *harkel*. 

Efter parken så letade vi upp en pub att slå oss ner vid.., Vi fastnade här.

Det var trevligt, 25 dkr för en öl och livemusik. Det satt en lapp på dörren in till puben som nog delvis bidrog till att vi satte oss ute, "Gynekologer utan gränser"... Hm...Vi funderade på om det var ungefär som "Läkare utan gränser" eller om det där inne satt ett gäng gynekologer med seriösa problem.

Hela nästa dag spenderade vi på Nationalmuseum, man fåår ta kort där, för eget privat bruk men eftersom jag inte vet vad den här bloggen skulle klassas som, då det ju är högst offentlig så vågar jag gaktiskt inte lägga upp några bilder från muséet. Kom hem ochkika på alla döingar och prylar jag tagit kort på istället!

 Så..hemresa...vi kände oss lagom möra efter att ha spenderat heela dagen där inne. Från 10-17. Ändå hade jag velat ha mer tid att gå runt själv. De två sista timmarna spenderade vi till att sitta inne i ett rum, försöka och redovisa en gruppuppgift, med folk hela tiden sprang förbi. Ganska tröttande. Sedan var kanske merparten av sällskapet lite...sega kan man kanske uttrycka det efter eskapaderna föregående kväll =)

Nu ska hemtentan avslutas, två dagar till i skolan, sedan är det sommarlov!! Fyllt med arbete dock hoppas jag, till en viss grad i alla fall! Har mycket annat jag vill lägga min tid på. Jobba för att leva, inte leva för att jobba!

Mamma fyller år imorgon, och lillebror är hemma från Stockholm och hälsar på så jag har på känn att det blir en trevlig men lite stressig helg! 

 Puss!

Jag hatar den här tentan! Jag hatar den här tentan! Jag hatar den här tentan. 

Den ska vara klar på fredag, jag hatar den inte alls. Den ska vara klar på fredag... jag hatar den inte alls! Får inte hata den, då blir den aldrig klar. Älskar den, men vill avhysa den som en ovälkommen gäst. Den STÖR mig!!! Det kan inte vara meningen att vi ska leta så mycket litteratur? Jag måste ha missat något. Något är fel! Jag gör något fel! Är det mitt "duktig" -syndrom? Överambitiös? Jag? Neeeeej!  GHA! För jag har ju inte alls mer än 20 böcker hemma och funderar starkt på att plocka med mig mer imorgon?! Nu får jag ju ge mig. Seriöst. Den ska vara klaaar på fredag. 

Vad ska man säga? Som student så kommer allt på våren! Precis innan man slutar, när man helst vill sitta ute i solen med ett gång underbara människor och bara njuta av sällskapet, ölen man kanske håller i och solen. Det känns av någon orsak inte lika kul, eller lätt, att sitta inne, framför datorn, med sanslösa mängder litteratur. Det är inte roligt att sitta inne i en föreläsningssal och bara lääängta ut så illa att man nästan inte kan sitta still! Jag vill vara UTE! Leva livet! Träffa människor jag håller av och älskar och bara....bara...njuta! 

Det är väl den där förbaskade våren som är framme igen med alla frihetslängtande känslor den placerar i bröstet på mig! 

Men det ska inte sägas annat än att det har varit väldigt roligt med alla exkursioner! Och snart ska vi iväg över en natt till Danmark också. Köpenhamn. Vi ska till Nationalmuséet där. Ska bli väldigt spännande. Danmark och skåne är ju de områden i sydskandinavien som är fyndrikast, så det ska verkligen bli roligt att se sig om lite :)  

Jag vill vara klar med min tenta NU ju!! Kanske lika bra jag fortsätter då  istället för att sitta här och skriva hur mycket jag önskar det :P

Kramar!

Igår var vi ute på ännu en exkursion med klassen. Det var en lång dag då vi skulle ut till, först Tjörn och sedan till Orust. Vi hade en buss till vårt förfogande denna dag då vi ju skulle runt till alla möjliga (och smått omöjliga) platser på öarna. Som bussförare som tog jag självklart kort på åket, om jag minns rätt så var det en gammal Setra. Mycket charmig! Gick riktigt bra!

 Så gammal är den kanske inte? De som vet bättre får kommentera! 

Klockan är strax innan åtta på morgonen och alla ser lite lagom trötta ut. En god skvätt med koffein håller just nu på att rättar till det problemet!

Sofie och Erika ser ganska vakna ut, Anna knarkar kaffe i fulla drag och Fredrik, Sunken ser smått avundsjuk ut. 

Första stoppet för dagen var på Tjörn, Östra Röd där vi skulle titta på en gånggrift från mellanneolitikum och på hällristningar. På gånggriftens takblock finns ca 40 skålgropar. Det finns lite olika teorier om gångrifternas fulla funktion, det verkar dock som att alla är helt överrens om att det är gravar i alla fall. Sedan så diskuterar  man om gravarna har varit fullständigt täckta med jord eller inte, täcktes de över i samband med konstruerandet av den? Täcktes i så fall även takblocket över? Eller använde man det redan då till skålgroparna? Gjorde man skålgropar senare, då jord eroderat bort och blottlagt takblocken? Ja...ni förstår? Eftersom det är sten...så är det ytterst svårt att datera sådana yttre saker. Det organiska material som kanske finns inuti graven kan man ju datera, men det säger ju faktiskt inget säkert om det som gjorts på själva stenen. 

Här har vi då gånggriften. Det var smalt och svårt att se. Vi var ju trots allt väldigt många att trängas på denna stackars lilla plätt. Korten blev inte så väldigt bra. Men som synes så hade vi fint väder! 

Detta tror jag var den djupaste skålgropen på ett av takblocken till gånggriften.

 Liksom med de allra, allra flesta fornfynd så ligger även megalitgravar på en höjd, med utsikt påmot det som en gång var vikar, sund, hav eller andra större fartleder om de finns mer inåt land. De ligger gärna så att de har lite skydd bakom sig och så då, den fina utsikten åt andra hållet. Eller var det för att de skulle vara synliga för andra? Även detta ett ämne för diskussion.

I närheten här, ca 70 m ONO riktning så finns det en häll med hällristningar. Dessa är inte ifyllda och därför svåra att se. Vi fick ge oss ut på egen hand  och försöka hitta hällen. Det gick hyfsat. Vi kom fram i alla fall...!

Ristningarna var verkligen svåra att se. Berget var av så olika bergarter att det hade vittrat i mycket olika takt och gett upphov till liknande former. Vi lyckades dock lokalisera och skönja några av dem. Enligt uppgift ska det finna 13 ristningar men...jag tror inte av vi, eller jag, kunde se fler än kanske fyra-fem stycken. Hällen var torr, vilket gör det svårare att se. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv, den ristning jag lagt upp bild på här, lyckades jag "hitta". Den var övertäckt med tallbarr och annat som bor i skogen men...jag såg den!

Ja...ser ni att det faktiskt finns en väldigt svagt ljusare linje här? Den är lite rundad, precis som ni sett botten på skeppsristningar som är ifyllda se ut. Jag måste nästan peka... Den ÄR där i alla fall!! 

Efter detta så bar det vidare en liten bit till ristningar som var avgjort mer synliga...de var nämligen ifyllda!

Denna häll ligger i en dikeskant vid Basteröd, inte långt fån gravfältet Pilane som jag ska dra mig vidare till strax. På denna häll visade Anita, en av våra lärare hur man gör för att på ett skonsamt sätt avbilda och kanske till och med upptäcka hällristningar genom att lägga upp ett stort papper över ett område på stenen och sedan dra med karbonpapper över ytan för att få fram en bild. Precis som man gör men en enkrona, papper och blyertspenna! 

 Pilane är ett stort gravfält med ca 90 anläggningar. Det finns högar, stensättningar med varierande konstruktionsdetaljer som kantkedjor, mittstenar mm. Här finns också domarring och resta ensamma stenar. Det var otroligt vackert måste jag säga. Platsen är ganska omtalad då ägare har startat ett stort projekt kring den. Han lyckas få olika konstnärer, från hela världen att ställa ut stora konstverk här. Inte på själva gravarna naturligtvis men dock runt omkring och i närheten. Huruvida detta är en bra idé är omstritt. En del tycker att det är förfärligt, andra att det storartat!Jag hör nog hemma någonstans i mitten av dessa läger. Jag tycker det är roligt att han lyckas skapa så stor publik för platsen. Förra året och året innan hade det tydligen varit ca 70 000- 80 000 besökare här. Jag tror att det är väldigt viktigt vilken typ av konst man låter ställa upp här. Självklart så är han noga med det, det handlar ju inte om att placera vad som helst här men jag tror nog att...jag och denne herren har lite olika uppfattningar om vad som skulle kunna vara lämpligt att placera här. I alla fall delvis. Men, som sagt, jag tycker det är väldigt roligt att han lyckas få hit så många människor, så uppenbarligen så gör han ju rätt!

Här syns en grav med kantkedja och mittsten. Jag tyckte att platsen var otroligt vacker, men jag tycker att naturen överhuvudtaget är otroligt vacker. Det har ni kanske märkt? Jag är oerhört imponerad av min lilla mobilkamera. Alla kort jag lagt upp på denna bloggen är tagna med mobilen. Fantastiskt! Mycket smidigt!

Sen är det ju så klart så, att fika lite, det måste man! Vi slog oss ned på gravfältet i solen och gjorde det. Det hade dock börjat blåsa lite kyligt men solen, den lyste så fnt!

Här har jag klättrat upp på ett berg eller...höjd kanske snarare och blickar ner över Pilane. Man ser tydligt de olika konstruktionera härifrån.

Här syns både gravfältet men även sundet längre bort. Jag hade kunnat stå här hela dagen! Så underbart vackert. Jag känner efter dessa dagarna ute att, jag har verkligen saknat naturen! Oh, så skönt det har varit!

Men det är ju faktiskt allvarliga saker detta! GRAVallvarligt... gah! Förlåt, kunde inte låta bli! Humor när den är som bäst!

Vi gjorde ett stopp på vägen vid Sundsby Säteri. En gård med anor från 1300-talet. Det ni ser på bilden har ganska nyligen grävts fram, likaså bedriver man utgrävningar i källaren på detta huset. Gården har byggts om och till, bränts och rivits i flera omgångar. All dokumenation om platsen försvann i en brand på...mitten eller slutet av 1700-talet så därför så är denna utgrävningen synnerligen spännande! 

"Sundsby nämns första gången år 1388. Släkten Green som bestod av lagmän och domare ägde gården fram till 1625 då Margareta Huitfeldt ärvde den av sin mormor Gurun Green.

Margareta gifte sig med den kungliga ämbetsmannen Tomas Dyre och flyttade till Sundsby 1635. De fick tre barn som dog redan i unga år. Margareta blev änka 1651 och sju år senare, år 1658, blev Bohuslän svenskt.

Hon testamenterade hela sitt godsinnehav till en stipendiestiftelse som skulle hjälpa ungdomen i Bohuslän att studera vid Göteborgs gymnasium. Det är den näst största jorddonationen
som någonsin gjorts i Sverige." // http://www.tjorn.se/innehall/kommuninformation/forvaltningar/kulturochfritid/bkulturb/sundsbysateri/historiskbakgrund.4.450110ae10c3994eae680002466.ht
ml

Alltså Hvitfeldska gymnasiet i Göteborg.  Farscinerande!

Den största orsaken till att vi stannade till här var dock att en av våra kurskamrater, Saga, har varit med, är med och arbetar vid denna utgrävningen.

Vi styrde våra steg, eller snarare, bussen, bussföraren...Björn(?) tog oss vidare till Orust, till ett av de mest kända dösen vi har i Sverige. Hagadösen. Den har blivit avbildad i många sammanhang. 

Och som sagt gravallvarligt var det!

Detta är ett praktexemplar bland dösen. Ett döse brukar vara mångkantigt, hur många kanter varierar men det som främst skiljer ett döse från en gånggrift är att det oftast inte är rektangulärt och det har bara ett enda takblock. Gånggriften brukar ha flera takblock, vara mer eller mindre rektangulärt eller helst T-format med en gång ut från ena långsidan då alltså även den med takblock.

Jag hörde aldrig ett eget namn för den här gånggriften men den ligger "granne" med Hagadösen. Denna gånggrift är lite  ovanlig i det, att den faktiskt bara har ETT takblock!

När vi ätit luch här så åkte vi vidare för att titta på Orust enda runsten, vid Hoga. Texten är svårtolkad men handlar troligen (som vanligt?!) om en namngiven stenresare, Inskriften har daterats till 800-tal men åldern diskuteras. Man är oense om texten hör hemma i den första eller andra runraden. Den första runraden hade 24 tecken den senare 16 tecken.  Stenen står troligen mycket nära sin ursprungsplats i närheten av ett järnåldersgravfält med flera högar och två domarringar. Det har även varit en stor fartled här. En tvärs över Orust och en in åt mitten av Orust. Så platsen är väl vald, som alltid.

Tyvärr fick jag inte någon bild på de fina domarringar som fanns här. Jag hade tagit så mycket kort att batteriet på min stackars telefon började ge upp.  De låg placerade inne i en hästhage där små ponnyer gick och betade. De var mycket nyfikna på vad vi sysslade med så vi hade gott sällskap när vi kikade på domarringarna!

När vi varit här uppe så var det dags att åka tillbaka till stan!

Vi kände oss nog ganska möra allihop efter denna långa dag med mycket att se även om vi varit ute i värre terräng tidigare i veckan. Imorgon, fredag är det fältprov. Det ska bli spännande att se vad de har hittat på för uppgift! Lite nervös är man!

Denna dag ska jag dock ägna åt hemtentan. Jag hoppas bli färdig med i alla fall två frågor idag. Vi får väl se hur det går! 

Idag var vi ute på en liten kortare men inte mindre rolig tur. Vi var ute i Tumlehed och såg på en hällmålning. Hällmålningar är mycket ovanliga i vår trakt, de är vanligare i norrland. Ofattbart att en bild, målad direkt på berget kan finnas kvar så att vi fortfarande kan se det. Undra om det var något som konstnären tänkt sig? Det är en spännande diskussion, vad var egentligen syftet med dessa ristningar och målningar? Man brukar ju utgå från att det hade rituell betydelse och så var det förmodligen, det finns ju mycket som tyder på det. När vi stod där, uppflugna på berget drabbades jag dock av en hädisk tanke, inspirerad delvis av den gode Magnus Betnér... Dagens klotter är ju närvarande överallt i vårt samhälle, vi gillar att måla saker eller varför inte rista dem, vad är det som säger att dessa bilder är något annat är fyllekladd? Det skulle jag tycka vore absurt roligt. Lite som Betnérs otroligt roliga twist på kyrkomötet i Nicea år 325 "Vad ska vi göra med den här stentavlan Mose knackade ner på fyllan? Tvärs över, en enda mening- "Det löser sig". Det kan vi ju inte använda". 

Jag kunde riktigt se framför mig hur man smugit sig in hit vid berget, en liten bort från byn, intill vattnet och haft fylleslag! Men, men det är väl en hädisk tanke kanske. Det klart att det säkert är så att dessa ristningar och målningar var viktiga ur ett samhälls-/rituellt perspektiv, de är ju i stort sett alltid placerade på mycket strategiska punkter. Den som finns vid Tumlehed låg så att man därifrån hade fin utsikt över det som då var en vik, eller ett sund kanske snarare. 

Vi fick dela in oss i två grupper då det var lite trångt uppe vid hällmålningen så vår grupp fick börja dagen med att sitta på en liten gräsplätt nedanför berget och läsa en artikel om boplatsen, Gabriels Lycka, som vi senare skulle upp och besöka.

Anita, en av våra lärare kommenterade flera gånger att Sofie vågade sätta sig under berget här, jag förstår inte riktigt varför, det fanns spår efter att folk suttit helt innunder och grillat. Dessutom, helt ärligt, om de stora stenblocken har klarat sig så länge (såg inte ens några sprickor) så lär nog Sofie klara sig, vilket hon ju också gjorde!

Erika har hittat sig en skön plats i solen!! Visst ser det härligt ut! 

Här har vi den då, Hällmålningen, svag, men den finns där! Man kan faktiskt se den som en röd färgskiftning ända nedifrån vägen! Fortfarande! Är det inte fantastiskt?? På den här målningen finns det både, det som troligen är en älg eller annat stort behornat bytesdjur och fisk. Det känns naturligt eftersom man hade både närheten till havet och skogen här ovanför.

Det syns att det varit en vik eller ett sund här för längesedan. Man kan lätt föreställa sig hur man bott på var sin ö och kanske hälsat på varandra ibland.

Ah...kan det bli bättre? Sol, härligt utsikt, varmt och skönt och en liten svag uppfriskande bris!

Våra herrar i klassen tyckte detsamma om solen som jag, de hade slagit sig ner på gräsplätten nedanför berget där vår lilla grupp tidigare väntat på att få gå upp till hällmålningen. Visst ser det härligt ut? Arkeologer i aktion! =)

Jag och Sofie står och jämför olika energidrycker innan vi ska ge oss upp på berget. Vi har kommit fram till att vi har fått en ny bästa vän och har redan haft många roliga stunder av smått hysteriskt gapflabb och knäppa diskussioner tillsammans eller kanske snarare, på grund av den!

Efter en inte allt för lång vandring upp för berget kom vi fram till en glänta, kallad Gabriels Lycka. Det bodde tydligen en herre i ett torp en liten bit bort och detta var hans, så kallade lycka, alltså en glänta i skogen där man kunde odla eller hålla sina djur på bete. Just där vi sitter och fikar, har man hittat den största koncentrationen av yxor av olika slag och från olika tidsåldrar.  Här fick vi ett papper med lite olika diskussionsfrågor att gå igenom medan vi fikade lite.

När jag ser den här platsen så lägger jag nog en annan betydelse i ordet lycka än att det bara skulle vara en glänta. Åh, så vackert! Just denna reaktion, är något att tänka på. Om jag idag tycker att en plats är vacker, så är chansen stor att folk i alla tider tyckt det. Det innebär att det inte alls är otroligt att det faktiskt finns något spännande där man står!

 Och så var det då en liten genomgång av de frågor som delades ut tidigare.

Så, tillsist, på väg tillbaka ned för berget till bussen. Idag var en ganska kort dag, det blir en desto längre imorgon. Då är det heldag på Orust och Tjörn som gäller! Så upp innan Fan har fått på sig byxorna och gamla pigor ännu kvider av trötthet ska man! Jag är dock säker på att det kommer vara värt det!  Det ska bli strålande vackert väder, jag misstänker att solskyddsfaktor kan vara en smart grej att ha med sig!