Ja, precis, keep at it! Nästan precis halva tentan avklarad idag. Resten måste slutföras imorgon. Funderar på att ta kontakt med min lärare för att se om jag kan få skicka in den via mail, vilket var en möjlighet men enbart av speciella skäl. Jag kanske kan skrapa ihop några? Vore skönt att kunna använda de där morgontimmarna på tisdag till att se igenom och peta lite i språket, finjustera helt enkelt, istället för att ägna dem till att resa ned till skolan...

Idag är det extrem aktivitet som gäller. Vara hög på koffein, låtsas att det inte gör ont, fokusera på alla vinklar samtidigt och sedan bara låta kreativiteten och den intelligens och analytiska förmåga jag hoppas på att besitta få flöda och arbeta fritt. Nu JÄVLAR! Så svårt kan det ju inte vara. Det ÄR det inte. Så det så!

Idag är det årsdagen för bådas vår pånyttfödelse mor. Fem år. Att födas är en pina. Att växa upp är jobbigt. Man ramlar och slår så många gånger innan man lär sig använda benen. Det är inte alltid man klarar av att hålla balansen nu heller men det går bättre, inte sant? Vi behöver inte plåster lika ofta längre. Fem år. Otroligt. Bara fem år? Det känns som en evighet sedan. Annan tid andra människor. Det är väl just så. Andra människor, det var vad vi var.

Det är så jag börjar undra om den idioten faktiskt lyckades knäcka ett ömtåligt revben som jag själv gjort ett grundligt förarbete på. Eller biter bara inte smärtstillande på mig? Jag tog en tiparol. Det lättade och blev något mindre smärtsamt med djupare andetag och att lyfta armen. I en Kvart. Man får bara ta två om dygnet. Underbart. Strålande. Fantastiskt. Nu ska jag försöka fokusera på tentan.

Studerade igår, efter uträttade ärenden ungefär i tio timmar. Jag har bara några sidor kvar i en av monografierna. De ska jag lsa nu innan jag går vidare till nästa monografi som jag också måste hinna läsa idag innan jag börjar arbeta vid sex-tiden ikväll. Det ska bli lite spännande. Jag hoppas att jag fixar det. Jag ska köra en stadslinje, den av dem som har allra flest svängar åt alla håll. Höger är den armen jag brukar köra med och det är ju på höger sida jag har min muskelbristning...Så, det ska bli spännande att se hur jag löser det. Köra med "fel" arm? Det kanske inte kommmer göra så farligt ont utan det kommer gå jättefint? Jag tvivlar nog på det senaste dock, det gör ju ont att lyfta armen, utan att ens hålla i något. Men men, nu har jag ju just klivit upp, jag är stel och det gör mer ont än mitt på dagen eller tidig kväll, det kanske går okej i alla fall? Det är ju inte så många timmar det handlar om heller, fyra timmar, det är bara andra delen av ett pass.Sedan hem och sova för att, vad jag hoppas, börja skriva imorgon!

Massor att läsa, massor att skriva. Jag läser. Jag läser. AJ! Läser, AJ! Läser, AJ AJ AJ AJ För i helvete AJ! Det är inte läsningen som gör ont men jag har ingen lösning på mitt problem. Läkaren körde ned sina fingrar i vad han säger är min trasiga muskel och inser inte att det kommer göra tusen gånger värre ont efter det. Inget smärtstillande. Det gör ont att andas. Ont att prata. Ont att gäspa. Jag är trött, hjärtinnerligt trött på att ha ont! Jag har så mycket att klara av och fixa med de kommande dagarna. Tentan ska in. Jag blir så trött av att ha ont. Lätt att hålla fokus uppe när man försöker att andas ytligt, inte dricka för fort eftersom även det får bröstkorgen att expandera, har jag upptäckt. Äta väldigt lite så att inte magsäcken påverkar. Försöka ligga still när jag sover. Kliva upp försiktigt på morgonen så att jag slipper väcka grannarna med ett vrål. Sitta ganska rakt men inte för rakt. Röra mig men inte för mycket, då blir det ömt, för lite rörelse så blir det stelt. Jag hatar det här. Jag hoppas att det värsta lägger sig snart. Två veckor till...minst...med den här skiten. Tack som fan.

Jag tacklade min hemtenta genom att sticka iväg till Göteborg hela dagen och gå på världskulturmuséet och kika runt. Jag hade trevligt sällskap av fina vänner. Vi var på en utställning om vodou. Jag har fortfarande inte fått grepp om vad denna religion handlar om. Jag hade hoppats på att förstå det nu. Jag kanske får göra en religionsantropologisk undersökning av det för att begripa det? Av det material som presenterades så framstod det mest som en social motståndsrörelse som också strävar efter att ta hand om varandra. Det är ju sedan 2003 en erkänd religion. Trist att man inte kan ta vara på ett sådant här sällsamt tillfälle att få visa upp alla saker som ingår, låta människor förklara bättre vad det handlar om. En del saker var bland det läskigaste jag sett. Jag tror att det i mångt och mycket beror på att jag inte helt förstår vad de representerar, vad de betyder eller vad de vill förmedla. Jag har ingen kunskap att jämföra den här religionen med, jag kan allt för lite om den. Trist.

Vi kikade runt på muséets andra utställningar också, det är trevligt att smyga omkring så där.

För övrigt så klassar jag fortfarande Villa Villerkulla som ett av Göteborgs mysigaste fik.

Ska vi försöka att slå in på en annan bana då än de senaste dagarnas tankar?

Skolan har ju dragit igång igen, med besked! Föreläsning i fredags och nu i måndags. Igår fick vi också en hemtenta utdelad. Fint. Vackert. Härligt. Den kan nog bli spännande, Väldigt spännande med tanke på att jag haft så mycket att greja med under de senaste veckorna att jag knappt hunnit läsa någon litteratur. Meeen men jag brukar ju jobba bäst under press så! Får hoppas att jag gör det även denna gång! Jag har dessutom lyckats hosta så illa under min långvariga förkylning att jag förmodligen fått en muskelbristning i bröstkorgen. Så där lagom oskönt. Läkaren trodde att det var det som var problemet i alla fall. Det var bara att vänta ut det. Han trodde åtminstone inte att jag knäckt ett revben, utan bara min muskel som sagt. Oartigt att inte fråga om det är okej att göra ont! Utan bara hoppa på mig så där och låta mig vakna med smärtan redan planterad och färdig. Jag trodde att min kropp var bättre uppfostrad än så men icke! Det var visst att bara ge det tid, det skulle ta minst två veckor till....humpfr!