Det är ganska fascinerande, alla de olika sätt ett samtal kan avlöpa på. Alla de olika vändningar samtal kan ta och vilka insikter, bra som dåliga, stora som små, man kan få av det. Den snabba värld vi kallar "information och tjänstesamhälle" formar vår världsbild och livsvärld på sätt som skrämmer slag på mig. Hur kan man ens kalla sitt samhälle för ett "information och tjänstesamhälle"? Hur skiljer sig det västerländska samhället från något annat samhälle på den punkten? I vilket samhälle finns det inte någon information? I vilket samhälle finns det inga tjänster? Finns det inte någon information i Anderna? Finns det ingen information på Grönland? Amazonas? Kalahari? Finns det inga tjänster i Mongoliet? Vad lägger vi egentligen i dessa ord? Information är väl alltid information oavsett om vi kallar den visdom, legender eller vetenskap? Vem kan värdera dem? Hur kan något vara mer värt än det andra? Visdom och legender har ett djup. De kan ha filosofisk klangbotten. Vetenskap är djup när vi kan räkna atomer på nano-nivå. Vetenskap är insiktsfull när vi kan ställa upp tabeller och statistik. Vetenskap är alltid tillgänglig att vrida på. En legend är inte den samma om du vrider på den.

Vad menar vi med tjänster? Vad är en tjänst? "Vill du göra mig en tjänst?" "Jag har fått den här tjänsten." "Dessa tjänsterna står till förfågande." "Jag är tjänsteman." Det är vitt skilda saker.

Ett samhälle där vetenskap inte sätts som höjden av kunskap och infromation per automatik och där tjänser kan betyda att man hjälper varandra, inte något man tar betalt och skor sig på, det skulle jag nog tycka vore ett trevligare samhälle. Inget ont om vetenskap, ändock att sätta den först och kalla det logik? Kalla det sanning. Mena att det är satt över visdom och legender. Att kunskap som inte är baserad på vetenskap är mindre värd, hur kan man säga så? Bevis, fakta, presenterat i snygga rutor, gärna perfekt kvadratiska. Det är kunskap! Man menar att "vetenskap är opartisk". Hur kan den vara det när det är människan som sätter diskursen för det som ska undersökas? En människa, hur mycket hon än tror det, kan aldrig vara opartisk. Vi kan kämpa efter det, sträva efter det. Jag tror dock att det ligger mycket i detta att "visast är den som vet, att han inget vet". Mest opartisk är den som vet att man aldrig kan vara helt opartisk. En människa med en sådan insikt kommer alltid vara öppen för och inse att det egna sättet att se saker inte behöver vara det rätta och att det av nödvändighet inte är det enda. Första steget att bekämpa sina fördomar är att inse att man har dem, i detta precis som i allt annat, måste man bli uppmärksam på sina brister för att kunna börja göra något åt dem. En kultur som livnär sig på andra människors tankesätt. På andra människors rikedomar. Vill jag ingå i en sådan? Vill någon egentligen ingå i en sådan? Vem kan ändra på det om inte de som anses tillhöra den? Kultur är självklart inget statiskt eller något som går att avgränsa, jag har ett allt för relativistiskt och dialektiskt synsätt på världen för att tro det, det innebär också att jag tror att det inte behöver vara omöjligt. Att mena att kultur skulle vara statiskt och avgränsbart skulle för mig innebära att förlora hoppet om mänskligheten och det vill jag inte. Jag tror att vi kan mer än vad vi själva tror. Jag tror att vi behöver bli modigare. Att vi behöver lära oss att se varandra och se vår omvärld med mer respekt och kärlek. Jag tror att vi kan alla dessa saker för det finns faktiskt människor i vår värld som redan gör det, även om de snabbt minskar i antal, som offer för ett väldigt aggresivt tankemönster som i stora drag går ut på att man ska äga så många prylar som möjligt för att vara lycklig och som dessutom är mycket skickliga i talets konst. Det kanske är tid för dessa påstridiga, högljudda, stensäkra, småsinta och sinnesmässigt låsta människor att sitta ned och lyssna på vad den lilla rösten har att lära oss? Innan den helt försvinner och aldrig mer går att återfå. Det finns individer ur det som kallas det västerländska samhället som inte tänker likadant som den stora massan. Hur reagerar vi kring dessa? Med oförståelse, kanske till och med, med rädsla. Har de riktig otur så kanske de anses vara mentalt oförmögna på något vis, kanske sjuka? Eller så tänker vi på dem som "lite udda" kanske som "skrockfulla" eller något annat som vi lägger en negativ laddning i eftersom det inte är helt socialt accepterat.

Är det så jag vill ha det? Nej, det vill jag faktiskt inte. Jag tror i ärlighetens namn inte att det är många andra som skulle skriva under på något sådant heller.

Ska vi försöka öppna våra sinne för ett annat sätt att tänka? Öppna oss för tanken att vi kanske inte vet allt, inför tanken på att någonstans måste vi börja.

Börja med dig själv. Börja med att möta dina medmänniskor med ett leende. Det kostar dig inget men kan betyda allt för människan du möter.

"Möter du en människa utan leende, ge henne ditt"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

27 Juni   Hostel Palacio Real hade en otroligt lyxig frukost! Det fanns youghurt, till, vad jag tror i alla fall, allas lycka. Det var fantastiskt väder i Cusco, solen verkligen strålade! Vi var några stycken som tog oss en promenad upp till borg...

Okej, ja, jag är ledsen, det börjar bli ett litet tag sedan nu som det faktiskt begav sig. Det är ju så mycket att göra hemma så...ja...det där med att hinna skriva är svårt nu också. Det har bara varit jobb, jobb, jobb sedan jag kom hem. Jobb och st...

24 Juni, Midsommarafton   Vi lämnade Chivay för att ta oss vidare till Puno. Benny hade misstankar om att det kunde bli smått besvärligt eftersom det ofta, väldigt ofta, är demonstrationer av modell värre i området kring Juliaca och Puno. Fattiga...

22 juni   Morgonen för avfärd och vidare klättring upp i Anderna anlände med vackert väder. Idag skulle vi passera denna resans högsta pass, 4910 möh! Jag satt bakom ratten! Det var en helt underbar dag, det var härligt att köra. Det är en uppmär...

20 Juni   Det var inte bara min lillebrors födelsedag idag, det var även en passagerare som fyllde år. Lillebror blev 23, passageraren blev 30! Efter frukosten gav vi oss av mot Arequipa. Från 0 meter över havet klättrade vi upp till...2400 möh...