Si, där ser jag min far

Si, där ser jag min mor,

mina systrar och bröder.

Si, där ser ja mina förfäder

ända sedan begynnelsen.

De kallar på mig

De ber mig ansluta mig till dem

i Valhall

där de modiga får evigt liv

Fä dör, fränder dör

även själv skiljes du hädan.

Men ett vet jag, som aldrig dör;

Domen över död man

När tankar på död omger och omsluter mig så saknar jag dig ännu. Intensivt. Du var min bästa vän, trots vår skillnad i ålder. Du såg mig växa upp. För mig var du en urkraft som aldrig kunde försvinna, som alltid skulle finnas där. Domen över dig är vacker. Du är saknad av alla.

Jag älskar dig. 

Djävulen är svart, varmt och flytande. Djävulen är ännu värre i sin gula, kalla, bubbliga form. Djävulen heter koffein och är skitjobbigt att bli av med! Mitt huvud känns för trångt, som om jag har baksmälla utan att få ha haft nöjet att supa mig full först. Hur rättvist är det? Jag har druckit en del kaffe nu, skam att säga men så är det. Jag har alltid varit noga med att inte dricka sådant. Nöden hade dock ingen lag. Jag behövde något uppiggande under slutet av terminen och knark kändes inte helt lämpligt. Red Bull och kaffe kändes smartare. Jag trodde att jag skulle vänja mig vid smaken. Det har jag fortfarande inte gjort. Kaffe är en av de vidrigaste drycker jag vet. Jag tycker fortfarande att det är lika äckligt som första gången jag smakade det. Det är svårast att låta bli skiten när jag är trött, som idag. Kaffet är inte svårt att vara utan, det är som sagt, äckligt....men Red Bull...Jag tycker att det smakar väldigt bra alltså. Jag kan inte hjälpa det. Det ger dessutom en nästan omedelbar effekt och jag blir inte pinknödig av skiten med en gång som jag blir av kaffe. Det är alltså, för mig, svårast att hålla mig undan Djävulens värsta form, vilket gör det svårare att vänja sig av med det. Nu har jag inte druckit någon dock sedan i.......hm...fredags tror jag faktiskt. Det är tisdag idag, så lite löjlig är jag. Det är förmodligen mest psykologiskt...men jag HAR faktiskt ont i huvudet :(