Igår var vi ute på ännu en exkursion med klassen. Det var en lång dag då vi skulle ut till, först Tjörn och sedan till Orust. Vi hade en buss till vårt förfogande denna dag då vi ju skulle runt till alla möjliga (och smått omöjliga) platser på öarna. Som bussförare som tog jag självklart kort på åket, om jag minns rätt så var det en gammal Setra. Mycket charmig! Gick riktigt bra!

 Så gammal är den kanske inte? De som vet bättre får kommentera! 

Klockan är strax innan åtta på morgonen och alla ser lite lagom trötta ut. En god skvätt med koffein håller just nu på att rättar till det problemet!

Sofie och Erika ser ganska vakna ut, Anna knarkar kaffe i fulla drag och Fredrik, Sunken ser smått avundsjuk ut. 

Första stoppet för dagen var på Tjörn, Östra Röd där vi skulle titta på en gånggrift från mellanneolitikum och på hällristningar. På gånggriftens takblock finns ca 40 skålgropar. Det finns lite olika teorier om gångrifternas fulla funktion, det verkar dock som att alla är helt överrens om att det är gravar i alla fall. Sedan så diskuterar  man om gravarna har varit fullständigt täckta med jord eller inte, täcktes de över i samband med konstruerandet av den? Täcktes i så fall även takblocket över? Eller använde man det redan då till skålgroparna? Gjorde man skålgropar senare, då jord eroderat bort och blottlagt takblocken? Ja...ni förstår? Eftersom det är sten...så är det ytterst svårt att datera sådana yttre saker. Det organiska material som kanske finns inuti graven kan man ju datera, men det säger ju faktiskt inget säkert om det som gjorts på själva stenen. 

Här har vi då gånggriften. Det var smalt och svårt att se. Vi var ju trots allt väldigt många att trängas på denna stackars lilla plätt. Korten blev inte så väldigt bra. Men som synes så hade vi fint väder! 

Detta tror jag var den djupaste skålgropen på ett av takblocken till gånggriften.

 Liksom med de allra, allra flesta fornfynd så ligger även megalitgravar på en höjd, med utsikt påmot det som en gång var vikar, sund, hav eller andra större fartleder om de finns mer inåt land. De ligger gärna så att de har lite skydd bakom sig och så då, den fina utsikten åt andra hållet. Eller var det för att de skulle vara synliga för andra? Även detta ett ämne för diskussion.

I närheten här, ca 70 m ONO riktning så finns det en häll med hällristningar. Dessa är inte ifyllda och därför svåra att se. Vi fick ge oss ut på egen hand  och försöka hitta hällen. Det gick hyfsat. Vi kom fram i alla fall...!

Ristningarna var verkligen svåra att se. Berget var av så olika bergarter att det hade vittrat i mycket olika takt och gett upphov till liknande former. Vi lyckades dock lokalisera och skönja några av dem. Enligt uppgift ska det finna 13 ristningar men...jag tror inte av vi, eller jag, kunde se fler än kanske fyra-fem stycken. Hällen var torr, vilket gör det svårare att se. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv, den ristning jag lagt upp bild på här, lyckades jag "hitta". Den var övertäckt med tallbarr och annat som bor i skogen men...jag såg den!

Ja...ser ni att det faktiskt finns en väldigt svagt ljusare linje här? Den är lite rundad, precis som ni sett botten på skeppsristningar som är ifyllda se ut. Jag måste nästan peka... Den ÄR där i alla fall!! 

Efter detta så bar det vidare en liten bit till ristningar som var avgjort mer synliga...de var nämligen ifyllda!

Denna häll ligger i en dikeskant vid Basteröd, inte långt fån gravfältet Pilane som jag ska dra mig vidare till strax. På denna häll visade Anita, en av våra lärare hur man gör för att på ett skonsamt sätt avbilda och kanske till och med upptäcka hällristningar genom att lägga upp ett stort papper över ett område på stenen och sedan dra med karbonpapper över ytan för att få fram en bild. Precis som man gör men en enkrona, papper och blyertspenna! 

 Pilane är ett stort gravfält med ca 90 anläggningar. Det finns högar, stensättningar med varierande konstruktionsdetaljer som kantkedjor, mittstenar mm. Här finns också domarring och resta ensamma stenar. Det var otroligt vackert måste jag säga. Platsen är ganska omtalad då ägare har startat ett stort projekt kring den. Han lyckas få olika konstnärer, från hela världen att ställa ut stora konstverk här. Inte på själva gravarna naturligtvis men dock runt omkring och i närheten. Huruvida detta är en bra idé är omstritt. En del tycker att det är förfärligt, andra att det storartat!Jag hör nog hemma någonstans i mitten av dessa läger. Jag tycker det är roligt att han lyckas skapa så stor publik för platsen. Förra året och året innan hade det tydligen varit ca 70 000- 80 000 besökare här. Jag tror att det är väldigt viktigt vilken typ av konst man låter ställa upp här. Självklart så är han noga med det, det handlar ju inte om att placera vad som helst här men jag tror nog att...jag och denne herren har lite olika uppfattningar om vad som skulle kunna vara lämpligt att placera här. I alla fall delvis. Men, som sagt, jag tycker det är väldigt roligt att han lyckas få hit så många människor, så uppenbarligen så gör han ju rätt!

Här syns en grav med kantkedja och mittsten. Jag tyckte att platsen var otroligt vacker, men jag tycker att naturen överhuvudtaget är otroligt vacker. Det har ni kanske märkt? Jag är oerhört imponerad av min lilla mobilkamera. Alla kort jag lagt upp på denna bloggen är tagna med mobilen. Fantastiskt! Mycket smidigt!

Sen är det ju så klart så, att fika lite, det måste man! Vi slog oss ned på gravfältet i solen och gjorde det. Det hade dock börjat blåsa lite kyligt men solen, den lyste så fnt!

Här har jag klättrat upp på ett berg eller...höjd kanske snarare och blickar ner över Pilane. Man ser tydligt de olika konstruktionera härifrån.

Här syns både gravfältet men även sundet längre bort. Jag hade kunnat stå här hela dagen! Så underbart vackert. Jag känner efter dessa dagarna ute att, jag har verkligen saknat naturen! Oh, så skönt det har varit!

Men det är ju faktiskt allvarliga saker detta! GRAVallvarligt... gah! Förlåt, kunde inte låta bli! Humor när den är som bäst!

Vi gjorde ett stopp på vägen vid Sundsby Säteri. En gård med anor från 1300-talet. Det ni ser på bilden har ganska nyligen grävts fram, likaså bedriver man utgrävningar i källaren på detta huset. Gården har byggts om och till, bränts och rivits i flera omgångar. All dokumenation om platsen försvann i en brand på...mitten eller slutet av 1700-talet så därför så är denna utgrävningen synnerligen spännande! 

"Sundsby nämns första gången år 1388. Släkten Green som bestod av lagmän och domare ägde gården fram till 1625 då Margareta Huitfeldt ärvde den av sin mormor Gurun Green.

Margareta gifte sig med den kungliga ämbetsmannen Tomas Dyre och flyttade till Sundsby 1635. De fick tre barn som dog redan i unga år. Margareta blev änka 1651 och sju år senare, år 1658, blev Bohuslän svenskt.

Hon testamenterade hela sitt godsinnehav till en stipendiestiftelse som skulle hjälpa ungdomen i Bohuslän att studera vid Göteborgs gymnasium. Det är den näst största jorddonationen
som någonsin gjorts i Sverige." // http://www.tjorn.se/innehall/kommuninformation/forvaltningar/kulturochfritid/bkulturb/sundsbysateri/historiskbakgrund.4.450110ae10c3994eae680002466.ht
ml

Alltså Hvitfeldska gymnasiet i Göteborg.  Farscinerande!

Den största orsaken till att vi stannade till här var dock att en av våra kurskamrater, Saga, har varit med, är med och arbetar vid denna utgrävningen.

Vi styrde våra steg, eller snarare, bussen, bussföraren...Björn(?) tog oss vidare till Orust, till ett av de mest kända dösen vi har i Sverige. Hagadösen. Den har blivit avbildad i många sammanhang. 

Och som sagt gravallvarligt var det!

Detta är ett praktexemplar bland dösen. Ett döse brukar vara mångkantigt, hur många kanter varierar men det som främst skiljer ett döse från en gånggrift är att det oftast inte är rektangulärt och det har bara ett enda takblock. Gånggriften brukar ha flera takblock, vara mer eller mindre rektangulärt eller helst T-format med en gång ut från ena långsidan då alltså även den med takblock.

Jag hörde aldrig ett eget namn för den här gånggriften men den ligger "granne" med Hagadösen. Denna gånggrift är lite  ovanlig i det, att den faktiskt bara har ETT takblock!

När vi ätit luch här så åkte vi vidare för att titta på Orust enda runsten, vid Hoga. Texten är svårtolkad men handlar troligen (som vanligt?!) om en namngiven stenresare, Inskriften har daterats till 800-tal men åldern diskuteras. Man är oense om texten hör hemma i den första eller andra runraden. Den första runraden hade 24 tecken den senare 16 tecken.  Stenen står troligen mycket nära sin ursprungsplats i närheten av ett järnåldersgravfält med flera högar och två domarringar. Det har även varit en stor fartled här. En tvärs över Orust och en in åt mitten av Orust. Så platsen är väl vald, som alltid.

Tyvärr fick jag inte någon bild på de fina domarringar som fanns här. Jag hade tagit så mycket kort att batteriet på min stackars telefon började ge upp.  De låg placerade inne i en hästhage där små ponnyer gick och betade. De var mycket nyfikna på vad vi sysslade med så vi hade gott sällskap när vi kikade på domarringarna!

När vi varit här uppe så var det dags att åka tillbaka till stan!

Vi kände oss nog ganska möra allihop efter denna långa dag med mycket att se även om vi varit ute i värre terräng tidigare i veckan. Imorgon, fredag är det fältprov. Det ska bli spännande att se vad de har hittat på för uppgift! Lite nervös är man!

Denna dag ska jag dock ägna åt hemtentan. Jag hoppas bli färdig med i alla fall två frågor idag. Vi får väl se hur det går!