Jag hatar verkligen förkylningar! Jag verkar dessutom ha en förmåga att dra på mig dem så fort någon har lite snuva i närheten av mig. Jag får de där mest irriterande sidorna av en förkylning. Ofta klarar jag mig utan feber men snuva, hosta och nysattacker utan dess like, DET får jag fan i mig! Det är så där så att jag är trött och tycker lite synd om mig själv för att jag snyter sönder näsan (bättre än att få en snyting i alla fall kanske), hostar till leda och har svårt att koncentrera mig. Men för mig är detta inte tillräckligt för att anse sig själv vara så sjuk att man inte kan jobba eller gå i skolan. Upp!! Piskan viner!! Iväg bara! Upp ur sängen din satans latmask! Men jag vill inte! Det är snö ute och jag har ingen lust att pulsa i den, den är äcklig! Moralen som jag anser mig vara utrustad med skriker för full hals att "Men för helvete, du VET vad som gäller! Upp! Vingla in till duschen, hoppas på att du även denna dag ska vara välsignad med varmt vatten i kranarna, koka upp kaffevatten, drick en kopp kaffe, helst två, gärna tre, pinka arton gånger och önska att du hann med den nittonde innan du i panik rusar ut till bussen med frukosten runt hakan och tandborsten på svaj. Vinka till kollegor om du minns att du kan använda ögonen till att se dem och inte bara till att se på stenplattorna du desperat försöker låta bli att snubbla på. Ta en Metro, invänta bussen, väl ombord läser du Elvis och ditt horoskop, tröttheten övermannar dig och sedan stensover du med mössan neddragen och musiken i öronen hela vägen till Göteborg."