Norah fyllde då som sagt 1 år i tisdags. Det är helt sjukt så fort tiden går. Den har gått så fort att jag inte fattade att hon fyllde år förrän jag såg Martin skriva det på sin Msn.... skickligt Jenny. Nå, det var ett kalas för det lilla livet igår.

Presenter ska man ha även om pappret kanske är roligast. Jag måste dock säga att jag nog ändå tyckte att hon var intresserad av innehållet också.

Till att börja med fick pappa hjälpa till lite men hon är inte dum utan fick snart kläm på hur det fungerar.

Fortfarande lite skeptisk, men hon gillade innehållet i den här. Vilken tur för mig, jag har ingen koll på vad barn gillar, jag blir glatt överraskad om jag lyckas träffa rätt :P

Som sagt, hon fick snart ordning på det hela och slet upp nästa packet i princip själv om jag minns riktigt

Hon var gaaanska nöjd med innehållet i det paketet hon öppnade själv. Hon har visst haft dessa leksaker förut. Nu fick hon en ny uppsättning av sin Badmaffia med.....hm...nu ska vi se om jag minns rätt.... tjallarvalen? Hjälteankan? Stjärnan hade inget namn och de övriga minns jag inte alls.

Hon gillar dem iaf!

Maria med familj kom med fler presenter, väl passande till nya sandlådan =)

Horden fikar lite. Norah ser aningen uppfodrande och krävande ut, inte sant?

Så där ja, tänk va tröga folk kan vara innan man får sin förbannade kaka.

 En nersölad chokladkladdig dumbo? So? Åt ju kakan själv ffs!  Martin ville inte ha sista kakbiten i sitt skägg, märkligt nog. Arvid fnissar åt barnet med choklad i hår och ansikte och konstaterar att "det där är bara gulligt för att det inte är mitt problem"

Det var inte bara Norahs kalas som var speciellt den dagen, Min käre Far fyllde år den 15:e juli. Han var på körfest, jag hoppas han hade en trevlig fest tillsammans med övriga medlemmar ur kören där.

Det var också en speciell dag, för att jag spelade Guitar Hero för första gången. Jag stirrade på det när Maja spelade ett par gånger, tyckte det såg....totalt meningslöst ut. Sedan fick jag testa själv... Det var ju snorsvårt! Jag fick lite kläm på det i alla fall tillslut. Jag blir så arg men framförallt envist beslutsam om att jag ska klara det när jag väl testat. Maja och Martin var ju klart mycket bättre än vad jag var på det men alltså...jag säger bara det....Jag var sjukt fascinerad av Arvids fingrar när han spelade. Han spelade så klart som den sanna spelnörd han är, på en skitsvår nivå.  Jag visste inte att man kunde röra fingrarna så snabbt och ändå ha kontroll på dem. Sanslöst! 

Man kan ju säga att jag har en bit kvar innan jag kan klå det. Är ju som sagt aningen envis vad gäller sådant där, så får jag bara möjlighet att öva på det så ska jag minsann försöka....

Den fjortonde juni fyllde mitt minsta kusinbarn år. Hon blev ett helt år gammal. Hon är världens sötaste!! Vilken gullunge! Jag kommer nog lägga upp ett kort här på henne ikväll om mamma och pappa tillåter mig och om jag själv finner tiden för det.

Ikväll blir det storstädning i min lilla etta. Jag får troligen besök under helgen av folk jag aldrig träffat, ska bli....spännande! Fallens dagar imorgon då...det blir en stor fest i hela Trollhättan misstänker jag!

Si, där ser jag min far

Si, där ser jag min mor,

mina systrar och bröder.

Si, där ser ja mina förfäder

ända sedan begynnelsen.

De kallar på mig

De ber mig ansluta mig till dem

i Valhall

där de modiga får evigt liv

Fä dör, fränder dör

även själv skiljes du hädan.

Men ett vet jag, som aldrig dör;

Domen över död man

När tankar på död omger och omsluter mig så saknar jag dig ännu. Intensivt. Du var min bästa vän, trots vår skillnad i ålder. Du såg mig växa upp. För mig var du en urkraft som aldrig kunde försvinna, som alltid skulle finnas där. Domen över dig är vacker. Du är saknad av alla.

Jag älskar dig. 

Djävulen är svart, varmt och flytande. Djävulen är ännu värre i sin gula, kalla, bubbliga form. Djävulen heter koffein och är skitjobbigt att bli av med! Mitt huvud känns för trångt, som om jag har baksmälla utan att få ha haft nöjet att supa mig full först. Hur rättvist är det? Jag har druckit en del kaffe nu, skam att säga men så är det. Jag har alltid varit noga med att inte dricka sådant. Nöden hade dock ingen lag. Jag behövde något uppiggande under slutet av terminen och knark kändes inte helt lämpligt. Red Bull och kaffe kändes smartare. Jag trodde att jag skulle vänja mig vid smaken. Det har jag fortfarande inte gjort. Kaffe är en av de vidrigaste drycker jag vet. Jag tycker fortfarande att det är lika äckligt som första gången jag smakade det. Det är svårast att låta bli skiten när jag är trött, som idag. Kaffet är inte svårt att vara utan, det är som sagt, äckligt....men Red Bull...Jag tycker att det smakar väldigt bra alltså. Jag kan inte hjälpa det. Det ger dessutom en nästan omedelbar effekt och jag blir inte pinknödig av skiten med en gång som jag blir av kaffe. Det är alltså, för mig, svårast att hålla mig undan Djävulens värsta form, vilket gör det svårare att vänja sig av med det. Nu har jag inte druckit någon dock sedan i.......hm...fredags tror jag faktiskt. Det är tisdag idag, så lite löjlig är jag. Det är förmodligen mest psykologiskt...men jag HAR faktiskt ont i huvudet :(

Det finns inte många låtar och dess texter som kan få mig att gråta. Jag kan inte komma på mer än en. Kents "Utan dina andetag". Det är en av de allra vackraste låtar jag vet. Den är....ja...jag saknar ord. Den är underbar. Den var vad jag kan minnas den allra första av deras låtar jag hörde. Den får mig att rysa, och gråta en skvätt ibland. Den är så fullständig i sin bild av hur det kan kännas...

Det finns nog en låt till, som berör mig stort, en av Björn Afzelius verk, "Så vill jag bli". 

Det blåste i mitt inre en iskall, höstlig vind

Och frosten i mitt sinne drev pärlor till min kind

Och kylan trängde utåt och härdade mitt skinn

Och huden blev en fästning som inget släppte in

Då stod du där i vimlet och sträckte ut din hand

Som polstjärnan på himlen som hjälper en i land

Så råkades två stjärnor i rymdens oändlighet;

Två tynande lanternor på havets ödslighet

Och den som börjat stelna, och trotsa kärleken

Befruktas till att leva och älska själv igen

Så vill jag bli som Solen som värmer dina ben

Som luften och som Jorden; som livet om dig ger

Så vill jag bli som regnet, när vägen din känns hård

Och kunna fukta marken framför dig där du går

En tankeställare; 

http://www.youtube.com/watch?v=yH6-ihF2E48&feature=PlayList&p=E65B4ACD53D65C85&index=0&playnext=1

Jag funderar på att tatuera in mitt alias - Atritis och symbolen jag bär runt halsen, den isländska galdern. Lämplig plats för det känns som....svanken? Galdern har jag burit runt halsen sedan jag var...14? Tio år nu då. Namnet Atritis, vilket jag tillsammans med Marcus konstruerat, har jag använt mig av i åtminstone två år skulle jag tro. Jag tycker att det är vackert.

Några reaktioner på detta?

 Blåklockor är en av de vackraste blommor jag vet. De kan växa i störrebestånd och de kan växa ensamma, som detta exemplar.

Det är något sprött över dem som rör mig. De har en sådan vacker, intensiv men ändå genomskinlig färg. 

De påminner om hur människor kan vara.  Ensamma, grupper, spröda, färgstarka...